Naturligtvisabellas blogg

Fredagen den 11 februari 2011
Efter fredagseftermiddagens två träningspass med Ida (och Cru) och Elin (och Zorro) var det dags att dra sig hemåt, ta en varm dusch och krypa ned i soffan med en kopp te och bara mysa framför TV:n.. Trodde jag ja, men planerna ändrades lite, hehe 😉

Istället satte sig jag mig i bilen och åkte med Ida till hennes kompis Angelica som skulle lastträna sin pålle denna kyliga, blåsiga (stormiga) kväll.

Efter att vi stått och snackat lite skit i stallet och jag fått hälsa på hennes underbara arabkille Nielegro gick vi ut för att träna lite. Angelica visade hur hon brukar göra och jag stod och läste av läget under tiden.

Det som blev galet, var bara småsaker, missförstånd dem emellan, men trots att det var små saker så ställde det till med stora problem. Tex. att Nielegro egentligen bara stängde av sig och inte brydde sig om Angelica som verkligen gjorde en stor insats och engagerade sig i sin häst. När Nielegro sedan tyckte att det var okej att gå på transporten ville han inte stanna kvar och då kände han sig missförstådd när Angelica försökte hålla honom kvar.

Sammanfattningen blev att Angelica skulle våga stå på sig utanför transporten och enbart vara tålmodig och vänta ut Nielegro inne i transporten. Medan Nielegro skulle skärpa till sig lite utanför transporten och sedan bearbeta sin osäkerhet i transporten då han vill backa ut. Alltså, Angelica har ansvaret utanför och sedan ska hon lämna över ansvaret till Nielegro väl inne i transporten. Den balansen där de båda får ta sitt ansvar gör att de kommer överens och litar på varandra mer 🙂

Mycket riktigt, det gick jättefint så fort de fick in “knycken” och trots att han backade ut lite ibland så löste det sig genom att bara ignorera detta.

Angelica kändes nöjd och glad efter träningpasset. Trots att hon och Ida var frusna och stela kunde flera leenden leta sig fram 😉

Som vanligt försökte jag tala utifrån hur jag uppfattade att Nielegro kände, vilket jag tycker är det mest rättvisa. Sedan hjälper jag och coachar i hur allt rent psykologisk, positivt och mest effektivt bör gå till. Man gör hur mycket eller lite man vill av vad jag berättar, eftersom alla har sina egna personliga åsikter och känslor att deala med.

Angelica kändes väldigt ambitiös och uppmärksam på sin häst från början till slut. Den skillnaden jag kunde se var att hon nu också kändes balanserad, nyfiken och väldigt avläsande på Nielegro – som man verkligen såg att han uppskattade!

Hemåt åkte vi inte förrän runt midnatt eftersom vi blev så intensiva och insatta i all träning och prat om hästar och livet. Väl hemma tog jag den där efterlängtade duschen, lade mig sedan i sängen och somnade ifrån TV:n som jag vaknade av mitt i natten, stängde av och somnade om så gott 😉

Bildtext: DeeDees effetiva “kolla vad lång jag kan bli”-pose (8 feb 2011)

Historik
I mitten av förra veckan hörde Linda av sig till mig och berättade om en liten oväntad händelse. När hon skulle åka iväg och träna med hennes häst DeeDee men inte kommit iväg då det inte passade damen (DeeDee alltså, hehe)

Jag har lasttränat DeeDee och Linda känner sin häst väl så det har gått kanonbra sedan sist vi tränade, som var över ett år sedan. Dock har Linda valt att vänta ut DeeDee som alltid vill ha 1 – 5 minuter på sig att bara stå och hänga lite på rampen, men sedan knallar de alltid in och så kan de stänga och åka iväg.

Att Linda har valt att göra såhär är för att DeeDee är väldigt lättprovocerad. Hon är bestämd och kan bli upprörd om man “pratar med för storabokstäver”, därför sparar de mest tid på att låta de där få minuterna innan hon gå på vara som de är.

När jag lastar vill jag få ut känslor och mentala blockeringar ur hästen så därför vill jag inte stå och vänta utan “gunga” hästen och ge andrum emellanåt istället som beröm. Men jag tycker Linda är smart som känner att hon och sin häst föredrar att vänta och känna in läget istället när de lastar på egen hand.

Dock finns det ett problem, nämligen det som uppstod förra veckan när de inte kom iväg. DeeDee förlängde de 5 minuterna med fler minuter och snart hade det dragit ut så pass på tiden att Linda fick visa tydligare att det var dags att gå på transporten.

Det slutade med att de inte kom iväg.. DeeDee hade tillslut gått in i transporten men då hade hon inte velat stanna där och därför ringde Linda mig och bad om hjälp!

Bildtext: Linda står och försöker vänta ut DeeDee (8 feb 2011)

Lastträningen
När jag ska träna någon eller någons häst bestämmer man själv om man vill visa mig problemet eller inte. Linda valde att visa mig hur DeeDee gör och hur hon då gör och när jag kikade på dem kunde jag direkt konstatera en viktig sak – för lång och framtung form..

Jag resonerar om lastning precis som om ridning, finn en ram, balans, jämnvikt och framåtbjudning. Jag kikar på hästens helhet och söker undertramp med bakbenen, lagom hållning och lätthet i framdelen, samt en god balans i att korrigeras i sidled, framåt och bakåt. Funkar inte detta har man antingen ett eller annat problem vid lastning.

Genom att “gunga” DeeDee lossade jag hennes låsta framdel. Till synes ser hon inte så låst ut eftersom hon är ovanligt vig och lösgjord, men eftersom hon stod för långt och långt fram med sin hals visar det att det är hennes sätt att låsa framdelen på. Börjar man här dra i henne får man en häst som antingen står på bakbenen och kastar sig bakåt eller åt sidan.

Bildtext: Direkt när jag tog över började jag “gunga” DeeDees framdel (8 feb 2011)

Det var halt och mörkt ute denna eftermiddag/kväll och jag är inte heller så förtjust i att provocera en häst till att bråka så därför gungade vi igång verksamheten i kroppen och snart var hon följsam och tillfreds med att gå in i transporten.

Här följer sedan ett stort ansvar hos den som lastar – att inte gå på! Här gäller det att skynda långsamt och bara gå på en liten bit och sedan gå av för att gå på igen. Genom att kontrollera hästen såhär märker man var och hur problemet med att de vill gå ut igen (..eller kanske tom. kasta sig) uppstår.

DeeDee gick in hela vägen när vi tillslut kom dit, jättefint, men hon vågade inte stå kvar. Jag upplevde henne lite osäker och efter att hon får testa att backa ut på egen hand och jag bara bett henne komma tillbaka in i transporten igen var det lugna puckar.

När Linda dock skulle testa blev hon mer skärrad. Detta förvånade mig eftersom Linda och DeeDee har en mycket god relation och tålamod med varandra. Det enda jag kunde komma på var hur Linda tog i DeeDee för att få henne att stanna kvar och var hon befann sig. Genom att flytta sig mer åt sidan och bara ha tålamod var det snart överens.

Bildtext: Jag och Linda pratar och tränar tillsammans i transporten (8 feb 2011)

En stor del av DeeDees rädsla tror jag föddes ur Lindas osäkerhet och så fort den lade sig funkade det jättefint. Vi testade efter en stund att stänga bakom DeeDee och Linda klarade på egen hand med mina instruktioner att lösa hennes “bakåt-tänk”. Efter avlastning tillsammans med mig testade vi en till lastning och en liten åktur, sedan lastade Linda ut DeeDee själv – vilket gick jättebra!

Tips!
Mitt tips till alla som lasttränar sina pållar och som känner att det funkar helt okej men känner att det är vissa småsaker som ibland gör att det kan ta för lång tid eller kanske att man blir stående en dag. Även om det handlar om att hästen går på jättefint men går för fort ut eller kanske till och med kastar sig.. Så är mitt tips att verkligen gå till botten med problemet. Har man otur kan den dagen komma då man faktiskt står där med en häst som inte går att lasta.

Hästen talar om för oss att den vill ha hjälp när den protesterar. De är sanna mot sig själva och mot sina nära och de vill utvecklas. Att ha svaga sidor gör dem till lätta byten och därför är de mycket mån om sin personliga utveckling.

Den dagen de små protesterna blir stora är när de tycker att det är nog. När de inte känner sig förstådda, när de önskar att få hjälp med detta. Den dagen kan man undvika genom att överraska sin häst med att ta hjälp – innan det är för sent 🙂

På senaste tiden har jag fått några kommentarer på ett videoklipp jag haft på Kraftur och mig när vi lasttränar för första gången. En hel del kommentarer har innehållit otrevliga ordval och hela diskussionen som uppkom kändes mes upprörande från alla håll så därför tog jag bort videon. Inte för att komma från negativ kritik utan för att jag inte accepterar att folk häver ut sig vad som helst hur som helst. Då tar jag hellre ett inlägg här och försöker förklara hur jag ser på saken.

När jag är ute och arbetar med andras hästar lägger jag nivån beroende på hur hästägaren vill ha det. Det innebär inte att jag gör vad som helst hur som helst utan jag kör min grej men jag anpassar mig efter de önskemål jag kan! Jag kostar hela tiden pengar så att stå passiv och vänta ut hästen i all evighet är därför tyvärr inte något alternativ, om inte hästägaren ber mig om detta vill säga 🙂

Är hästen nervös får det ta den tid det tar, skulle aldrig stressa fram något där – det är helt emot mina principer. Men är det ren dominans kan jag gå med på att “skynda på” lite genom att sätta mer eller mindre press för att komma framåt.

När jag säger press, så menar jag inte att tvinga hästen – skulle jag ALDRIG göra för det ger enbart motsatt effekt. Det handlar aldrig om att tvinga eller sätta tryck in i transporten utan att ge hästen alternativ. Genom följande:

Jag arbetar hästen helt utan transport från början, så de inte anar att det ska handla om lastning. Så tränar vi på att lätta för tryck och att vara följsam. Här känner jag hur hästen fungerar, vad den har lätt – respektive mindre lätt för. Det som är svårt och det som den gärna vill komma undan osv. När jag sedan ska börja lasta har jag redan utvärderat hästen och vet vad den tycker om olika saker som jag gör – därefter anpassar jag träningen så rättvist som möjligt.

Jag arbetar hos mina kunder, på deras hemmaplan, och detta innebär bland annat att jag inte tar med mig någon utrustning mer än mig själv och en arbetsgrimma. Jag vill kunna lasta en häst utan väggar och andra hjälpmedel och därför behöver jag göra upp egna “låtsas”-väggar. Vissa använder linor men jag vill helst av allt inte ha något annat än mig själv just för att visa hur vi använder oss av vårt viktigaste arbetsredskap – nämligen vår egen kropp och tankeöverföring!

Sällan använder jag ett spö men om hästen har idéer om att hela tiden gå vid sidan om är det väldigt smidigt att kunna ha ett spö/förlängd arm att rama in hästen med. Inte heller här handlar det om att “spöa/driva in hästen i transporten” – absolut inte! Utan att rama in hästen så den ställer sig framför transporten och så fort den gör detta så får den slippa att gå in.

Genom denna omvända psykologi får man snabbt en häst som “läser av mig” och lär sig hur jag fungerar, tvärt om-leken alltså 😉 och då kan jag markera lite mer eller lite mindre och ibland inget alls utan hästen trivs med att ha en plan där jag hela tiden är öppen och läser av hur den känner dagskondition!

Fråga mig jättegärna om det är någonting som ni undrar över för jag svarar gärna på alla frågor, stora som små, “dumma” som kluriga. Men jag förutsätter att bli bemött med ett vårdat språk eftersom det är så jag försöker möta andra.

Tack för att ni tog del av min lilla utläggning!

Kram från mig 🙂

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Lasträningen går framåt och igår var det fjärde (tredje?) dagen som vi arbetade med Kraftur och transporten. Se på videon så får ni se när vi redan börjat lasta honom helt med en person.

Det var en känsloladdad dag idag för lille Kraftur som vi trodde bara var lite bestämd och inte ville gå in i transporten. Efter några försök att slippa tog han till stegring på stegring..

När allt väl släppte efter både tydlighet och mycket beröm så blev han istället väldigt osäker och visade att han faktiskt tyckte att transporten var obehandlig.

Sist men inte minst var vi alla kompisar, Kraftur, jag och transporten 😉

<!–
WriteFlash('’);
//–>

<!–
WriteFlash('’);
//–>Videotext: Viktoria och Savanna visar hur enkelt det kan vara att lasta (29 maj 2010)

Det var ett riktigt känsloladdat träningspass första dagen, men det är svårt att tro när man ser det här videoklippet på hur fint Viktoria och Savanna tar sig både in och ut ur transporten.

Det var en hel del gömda juveler inom den här hästen som bara väntade att få komma ut. Men först krävdes några omtumlande försök i att inte öppna upp sig.

Härligt att än en gång få se en “bitch” förvandlas till en liten princessa på ärten 😉

Äntligen kommer klippen från lastträningen med Avalon i Flyinge för några veckor sedan. Kolla klippet här och jättemånga fler på Naturligtvisabellas Youtube

Bilder finns det också en hel del från denna helg, fast de ligger i Bildgalleriet

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Den här bilden fick jag skickad till min mobil från Lotta i Flyinge! En Avalon som står och inte direkt är så stressad över att åka transport 😉
Bildtext: Avalon står och sover i transporten (28 april 2010)

Jag har blivit sms-bombad ända sedan jag åkte därifrån för någon vecka sedan med massa glada nyheter om hur bra det går för dem. Det är alltid lika kul att få uppdateringar om träning och dagsform när jag varit iväg så långt och inte har samma möjlighet att titta till läget.

Fortsätt så – ni är så himla duktiga både du och hästen!

Äntligen har jag tid att uppdatera och jag tror att Lotta just nu sitter och skuttar på stolen över att äntligen få läsa min lilla utläggning om dagarna med Avalon.

En stor herre på över 170 cm skulle jag för det första få ned på jorden när jag först kom till Flyinge på söndagskvällen. Jag arbetade Avalon i en inhägnad och det var stora yviga rörelser från början, men så fort han kom till arbete var han hur snygg som helst. En ung häst i en stor kropp 🙂Bildtext: Jag och Avalon på söndagen, första träningsdagen (18 april 2010)
Bildtext: Jag, Lotta och Avalon gör stora framsteg redan andra dagen (19 april 2010)

Lastningen flöt på redan från början och det som vi arbetade med var att få honom till att lita på den som ska lasta honom. Han kände sig väldigt pressad av tryck i linan och var i allmänhet väldigt benägen att pressa sig bakåt.

Jag tycker att Avalon var riktigt schysst och han ställde upp in i det sista. När vi väl kommit över nervositeten och bakåttänket var det mer en häst som bara ville backa ett steg för mycket för att han kunde. Då fick vi börja bli lite mer stränga mot honom och dessa tillrättavisningar tog han bra.

Ett par tillbaka-steg kom när vi seriöst skulle börja stänga bakom och även åka med honom. Eller om man ska kalla det bakslag, det brukar jag inte vilja kalla dem för det är nödvändigt att hästen får gå bakåt i processen för att inte känna sig pressad.. Men i alla fall så kom det faktiskt lite panik när han började känna sig instängd, det släppte dock med ett par upprepningar och lite morötter inne i transporten så jag kan inte annat än att imponeras av hur denna stora mannen kan känna sig så bekväm i den lilla transporten 😉

Det sista vi gjorde, innan jag åkte hem efter fyra dagar av träning, var att åka en sväng och lasta av Avalalon. Det skedde ett litet missförstånd i styrningen under själva utbackningen så det fick vi rätta till, annars kändes det riktigt bra för att ha varit på så kort varsel.

Lotta har hört av sig sedan jag åkte hem och berättat om hur hon åker och det funkar kanonbra. Någon gång har han haft lite bråttom ut, men aldrig laddat och slängt sig så som han gjorde förr, utan bara gått lite för snabbt än var Lotta velat. Efter någon upprepning har han sedan varit lugn och trygg igen.

Jag har även lovat att skryta om hur duktig och ambitiös Lotta var under träningen. Hon tog verkligen för sig och vågade testa saker som jag berättade om. Hon talade hela tiden högt om vad hon gjorde och vad hon ville med Avalon så för en gångs skull stod inte jag och tjatade gallfeber på mina stackars kund som hela tiden ska berätta läget för mig så jag vet vad planen är, hehe!

KUL – när det verkligen blir så lyckat när vi ändå hade tidspress på fyra dagar och att allt bara flyter på även när jag åkt. Jag blir alltid lika glad när kunden själv känner sig nöjd och även känner att de kan hantera småproblem som uppkommer själva!

Bilder och videoklipp kommer att finnas i bildgalleriet och på Youtube.

Två härliga lastarbeten som kändes väldigt trevliga rakt igenom att ha och göra med. Molly är ju väldigt stor i sig själv och segar gärna till det, medan Nogger var på språng men väldigt trygg i sig själv trots fullblodet i honom.

Det finns inte så mycket att tillägga mer än att jag verkligen uppmanar er alla som har lastproblem att höra av er i tid istället för att vänta till problemet växt sig för stort. Både Molly och Nogger var så pass coola i sig själva och trygga kring transporten att arbetet inte tog mer än några timmar.

Kanonis 🙂

Molly har vi dock inte tränat klart med så det får jag återkomma till senare..