Naturligtvisabellas blogg

Efter det att du intellektuellt har bearbetat det etiska problemet gäller det att utföra den rätta handlingen. Detta steg kan vara mycket svårt. Ofta inser du vad som skulle vara rätt, men du har inte förmågan att utföra det. Det hjälper ingen att du kommer fram till vad som är rätt, så länge du inte omsätter insikten i handling. Du måste överföra etiken (insikten vad som är rätt) till praktisk handling (moral).

Filosofer och psykologer har försökt kartlägga fatorer som kan påverka en person att handla i etiska situationer. Några svar har varit:

> Empati
> Grupptryck
> Mod
> Samvete
> Föredöme
> Energi
> Tidigare erfarenheter
> Genombrott
> Förnuft

Ur boken “Etik och livsfrågor” av Carl E. Olivestam

Bildtext: Jag och Zebastian i solnedgången.. (20 maj 2011)

Så här har vi nu två typexempel på hästar. Ens var ägare..
..upptäckte att de inte bara hade en fin och fungerande ponny, utan även en ponny med ett stort hjärta, lite osäkerhet, känslig och som gärna får saker och ting förklarade för sig så hon inte bara förstår vad hon ska göra rent fysiskt utan även mentalt – och på så sätt kunna ta in allt och bearbeta det. Hon vill bli väl bemött, men också få stöd när hon har det lite tufft med självkänslan 🙂 Matte Jennica berättade stolt hur fint hon gått med dottern efter två dagars lastträning, vilket också visar hur allt hänger samman.

Med Elli fick vi lära känna en otroligt välmenande mystjej..
..som inte kan acceptera att hon inte förstår varför saker ska göras på människans vis, utan en logisk förklaring. Hennes spänningar i kropp och själ går inte att lägga band på, utan behöver bearbetas. Hon är en ung häst, i en ung kropp men med en klok gammal själ som har massor att lära människan. Dock kan all visdom denna lilla donna besitter komma fram så tokigt eftersom hon fullkompligen exploderar och går in i sina känslor till 100 %. Tar man henne på rätt sätt når man till stjärnorna med denna häst, tar man henne för “bara en häst” låser hon in sig och precis som ett barn “håller för öronen och sjunger en trudelutt”.

Nöjer vi oss med “en fungerande häst”?
..är den självklara fråga som jag nu vill fråga er alla, eller vill vi nå våra fyrbenta vänner på en nivå där vi båda känner oss till freds, sedda och hörda i relationen. För vare sig det är en tävlingshäst, unghäst, skogsmullehäst, problemhäst, fungerande eller vad vi väljer att kalla dem, så är de alla SAMMA hästar, av kött och blod, med lika stora hjärtan och behov av kärlek, förståelse, tillit och balans i kropp och själ.

Den enda skillnaden är att de, precis som vi, talar olika, även att de talar samma språk.

Kom ihåg att det bara finns ett sätt för hästar att göra sin röst hörd – och det är genom att agera! Det är vi människor som uppfann lögnen, hästen ljuger aldrig. Är vi sanna mot oss själva, kan vi även vara sanna mot våra hästar. Kan vi se och respektera andra människor, kan vi se och respektera hästarna.

Men om vi väljer att följa strömmen som så många gör när det gäller hästar och hästhantering, och säga att hästar är “bara hästar”, så anser jag att vi ljuger för oss själva, vi sätter på skygglapparna och ser bara rakt fram.

Välj tränare och förebilder med omsorg!
De som ni kan se SER hästarna, som alltid har en logisk förklaring, en hållbar lösning, som väljer att använda den mänskliga intelligensen till att förstå sig på hästen istället för att “vinna över dem”. För det går aldrig att vinna över en häst, eftersom uttrycket vinna är någonting som vi skapat.

En häst är ett bytesdjur, ett flyktdjur..
..därför handlar det om att överleva, att hålla ihop, fungera i en flock, en demokrati där varje individ ansvarar för det område som man är bäst på. Tänk er tanken om hästen hade varit ett rovdjur, hade vi “muckat” med dem då? Hade vi kört med dem som vi gör? Skulle du försöka vinna över ett rovdjur i den storleken, med den kraften, styrkan och snabbheten?

Hästen vill inte skada oss..
..så enkelt är det! Så om de med vilja försöker skada oss har det gått så långt att de känner sig pressade och kämpar för sitt liv – en instinkt som kickar in. Eller, så handlar det om att upprätthålla ordningen i flocken, eftersom vi ju faktiskt blir deras så kallade flockmedlem när vi umgås med dem. Så, tänk er själva.. ett rovdjur som flockmedlem, inte så lyckat borde hästarna känna, men vad har de för val?!

Så om jag ska dra det till sin spets så ber jag er att börja fundera över om ni vill “slåss” för att vi är en människa som ska VINNA över hästen, ett rovdjur som vill DÖDA hästen, eller en flockmedlem som med sin trovärdighet ska bevisa för hästen att vi är bäst på den saken som vi just diskuterar.

Allt för ofta vet inte människor vad de diskuterar med hästen, utan de tappar tålamodet och blir förbannade, ger hästen spö för att de helt enkelt har aggressioner de behöver få ur sig. Eller så är vi fast i principen om att man måste vinna över hästen, och så brukar vi våld för att till varje pris vara den som får sista ordet.

Exempel finns också på de som vill tro att hästen kommer göra det vi önskar bara vi vill det tillräckligt mycket, som inte genomstrålar detta i sitt kroppsspråk och därför inte blir respekterad av sin häst. Ytterligare ett exempel är människor som kan ta diskussionen med hästen genom att markera (som hästen i flocken), antingen räcker det psykiskt men ibland behövs det även en fysisk markering och så kommer man överens på det viset. Även de som enbart kommunicerar mentalt med hästarna.

Sista exemplet jag tar upp är de som markerar (som hästen i flocken) men missar den väsentliga mentala biten och så apar vi på så vis efter hästarnas relationer med varandra genom den bild vi ser med ögat men glömmer känna in med hjärtat!

Vi får hoppas att det inte finns de som bara ser hästen som sin middag, därför tar jag inte ens upp det exemplet 😉

Det jag kommer avsluta med att fråga är:
Hur tänker och känner du när du kommunicerar med hästar? Hur blir du lärd av den du ser upp till eller/och tränar för?

..och jag vet, många kommer till mig och säger att det finns inte ETT sätt som funkar på ALLA hästar, och även att “alla vägar bär till rom” och uttrycket innebär att oavsett vilket sätt man arbetar på eller vilken metod man använder blir slutresultatet detsamma. Jag är inte beredd att hålla med! Vi bedömer allt för ofta med endast ögat, om ens det, för många gånger bedömer vi efter resultat, och inte med hjärtat.

Ska vi tävla är det självklart viktigt med resultat för många, men till vilket pris. Om vi känner efter med hjärtat och ser på väldigt många tävlingsryttare och tävlingshästar, hur ridningen ser ut så är det inte för mig någon vacker syn. Vad säger att du blir en vinnare bara för att du tränar för en vinnare? Hur väl känner din tränare din häst? Kanske känner han din häst och dig, men sällan ser jag tränare som lär känna hästen och ryttaren för sig. Hur väl känner du din häst?

Vi behöver våga bryta mönstret, se oss om och inte bara rakt fram!

Med god kunskap och träningsteknik kommer vi långt, vare sig vi vill tävla, träna, skogsmysa eller annat. Men för hästen, inte bara för allmänt välmående utan också för att förebygga skaderisk och massor av andra fördelar, så behövs en pedagogisk, kärleksfull grund i träningen som är individanpassad eftersom vi alla är olika.

Min tanke är att arbeta efter ett sätt – och det är hästens!
..för att sedan anpassa mig till varje individs särskilda behov och på så vis kan vi skippa alla normer om tränare och träningformer. Se er om! Se mig! *blink* ..vare sig du vill stå på en prispall eller på en stubbe i skogen – och låt mig få coacha er till att bli vinnare med VÄRDIGHET tillsammans med era hästar!

Bildtext: Caprice (bild lånad av ägaren)

Att plötsligt stöta på ett problem med våra hästar är någonting som är mer eller mindre en vardag, småproblem löser vi lätt och enkelt men oftast kommer de också på besök så pass ofta att vi inte ens ser dem som problem tillslut. Många hästar har till exempel ofta svårt för ena varvet i ridningen och eftersom det brukar handla om att hästen mer eller mindre alltid är stelare i ena sidan så lever vi med detta och hittar på små knep för att snabbare lösa det.

Dock resonerar jag helt annorlunda eftersom om en häst (eller människa också för den delen) går med samma stelhet på samma ställe hela tiden så har vi inte, hur mycket vi än vill tro det, löst det bara för att vi för dagen “löst” problemet.

Allt för många tränar eller lever tillsammans med sina hästar enligt denna tron och för vissa stöter man en dag på ett problem som blivit större! Kanske har hästen blivit halt, skadad, lagt till sig med olater för att komma undan arbetet vi lösgör med?! ..eller så dyker problemet upp på en plats som vi inte kunnat ana, eller ens drömma om.

Caprice, den “fungerande hästen” som blev “problemhäst”
Tävlingsponnyn Caprice överraskade sin ägare en dag när de skulle ut och åka transport genom att helt plötsligt inte vilja låta sig lastas. Jennica kände själv att hon var lite stressad och förstod att Caprice tyckte det var jobbigt eftersom hon påverkas väldigt lätt av hur man agerar mot henne. Men aldrig skulle hon väl tro att detta skulle framkalla ett beteende där Caprice blev svårlastad, stegrade sig och levde rövare!? Men så blev det.. och Jennica var förtvivlad över att hennes dotters fina tävlingsponny nu ställde till med problem för inplanerade träningar m.m.

Jag blev tillkallad akut för att ställa saker och ting till rätta 🙂

Introduktions-analysen blev minst sagt annorlunda!
Arbetet i röresle på volt var näst intill perfekt, det enda var att underlaget ställde till det och att Caprice var lite snabb i rörelserna. När vi skulle börja med nedåt och framåt-sökningen blev jag även här positivt överraskad för hon hajade nästan direkt, dock mötte vi på någonting som vi inte räknade med.. För när Caprice hade tagit ned huvudet ända ned till backen med lätthet kunde jag inte upprepa detta – alls! Hon gjorde det första två, tre gånger och sedan var det lögn. Hon sökte sig inåt och bakåt med huvudet och svarade bara med att gunga eller stöta mot handen, lite som tix.

I vanliga fall kan jag få ägna en stund åt denna övning för att hästen ska hitta rätt, ibland längre stunder. Men med Caprice tog det den längsta tiden jag varit med om! Dessutom visade hon oss en rad olika känslor och beteenden som hon gått och burit på.

Stegringarna som uppkommit i lastningen visade sig vara ett mottryck i linan som jag tror uppkommit av att hon går “i sin egen form” i ridningen, vilket jag även fick bekräftat att hon gjorde. När hon rids går hon antingen i stadig form eller när/om hon tappar den istället för högt och spänt. Hon hamnar gärna lite bakom lodplan vilket också förklarar beteendet som vi nu märkt av från marken. Här får jag alltid bekräftat att allt som har med hästar att göra är detsamma: markarbete, lastning, ridning, vardagshantering – allt 🙂

Än en gång kunde jag lösgöra en mental låsning..
..som ledde till fysisk låsning som i sin tur lett till lastningsproblem, men som från början med stor sannolikhet grundats i att Caprice känns sig lite “fast” i formen och inte riktigt varit med rent mentalt och kännt in formen. Kroppens fina muskulatur skvallrade om god ridning, men hennes psyke om att hon inte varit MED rent mentalt.

Det kom även fram att hon varit lite strulig med just stegringar i ridningen också när de kommit åt henne, vilket väldigt lätt kan dyka upp i andra delar – som nu, vid lastningen. Eftersom Jennica var lite stressad och Caprice hade svårighet med att ta in läget blev det pannkaka och precis som i ridningen slank hon iväg med höger bog som blev en låsning i vänster bog när hon blev korrigerad och stegringen kom per automatik, speciellt med ett litet tryck i grimman.

Våra hästar talar med oss så gott de kan..
..och allt för ofta hör vi dem inte, utan ser bara ett beteende som vi stirrar oss blinda på. Öppna upp era hjärtan och följ magkänslan ni får till er!

Läs den tredje och sista delen av denna följetong 🙂

Bildtext: “Elli” med sina kloka ögon och unga kropp (bild lånad av Emilia)

Självklart är det ingen nyhet att jag möter mycket speciella hästar i mitt liv, med tanke på valt yrke 😉 Men ändå slutar jag ändå aldrig att förvånas, den ena slår den andra på olika vis och ni alla ger mig verkligen nya utmaningar hela tiden!

En av förra veckans utmaning som var en av de mest speciella pållisarna jag mött. Dessutom är hon (och en häst till) ensamma om att redan innan jag börjar arbeta med dem ladda rakt mot mig – alltså, de hade helt i blindo sprungit rakt över mig om jag inte flyttat på mig..

De Elli’amie, “problemhästen” som blev den “fungerande hästen”
Lilla stumpan “Elli”, är ett halvblodssto född 2007 vars ägare kontaktade mig efter en lång tid av strul. Emilia var ledsen, uppgiven och desperat efter hjälp som skulle fungera och vi bokade in tre träningsdagar i följd för att påbörja äventyret.

Jag mötte en häst med djupa kloka ögon och en ung kropp med fötter som steppade runt i stallgången. Vi gick ut till inhägnaden för att sätta igång och jag hann inte mer än att ta över Elli från Emilia som lett henne till paddocken..

Hon visade från första sekund att hon hade massor att tala om..
..men inte på ett sätt att hon öppnade upp sig medvetet i förtroende utan hon exploderade, alla känslor på en och samma gång och jag hann inte ens börja analysen innan hon hade valt sin väg.

Det var en häst som skrek (inombords) och eftersom de just inte kan skrika eller uttrycka sig verbalt fanns det bara ett språk, kroppsspråket! Det var en monolog, där hon totalt pratade ned mig och jag fick inte en syl i vädret. Jag kämpade för glatta livet för att göra min röst hörd och första dagen var den mest omtumlande jag varit med om i mitt hästliv.

Elli delade med sig av så mycket känslor..
..att det blir svårt att sortera upp dem, men tack vare hennes så invanda beteendemönster kunde känslorna lätt urskiljas. Det är så lätt att döma en häst efter hur de beter sig och det orättvisa är att vi dömer dem efter mänskliga beteenden som inte en häst ens förstår sig på.

En häst är till exempel aldrig envis eller sur så som vi kan vara det, de försöker visa någonting med allt – sanna överlevare som de är. Vi däremot kan vara envisa eller sura med en “ond tanke” eftersom vi är de som kan tänka ut ondskefulla saker med vår intelligenta(?) hjärna. För hästarna finns det ett enkelt mönster att följa, antingen att ställa till oreda i gruppen/flocken/relationen med människan och minska överlevnadschanserna, eller göra det man är bra på och försöka komma överens och öka överlevnadschanserna.

Nu handlar det inte så mycket om liv och död när det gäller en relation tillsammans med människan, men hästen är en hejare på att tala sanning, vilket vi inte är så duktiga på. De är även duktiga på att leta efter och hitta logiska, sunda och hållbara lösningar, vilket vi tyvärr inte är så duktiga på heller.

Elli har gjort väldigt mycket “dumma” saker, stegrat, skenat, lagt sig på bettet, inte respekterat avstånd, haft svårt att stå still osv. – något vi lätt kallar olater!

Hur blir vi då av med dessa “olater”?
Det finns en rad olika lösningar, eftersom det är vi människor som oftast avgör när något är löst, nämligen när olaten är borta.

För mig är det inte så “enkelt”, för för mig handlar det om att hästen GÖR någonting för att de vill BERÄTTA någonting. De kan ju inte prata, de kan bara agera, använda sitt kroppsspråk!

Folk anlitar mig för att jag ska lösa deras problem..
..och det de får är ett löst problem, men också en förklaring till varför det uppkommit och vilken känsla som låg bakom. Att lösa problemet är den lilla biten, dock den stora för oss eftersom det är problemet som vi ser som ett problem. Det stora är KÄNSLAN, vilket vi ofta inte ens reflekterar över, att hästar har känslor.. Visst vet vi det, men hur ofta i själva verket, får hästarna tala om sina känslor? Allt för sällan säger jag! För det som händer, som hit intill är hos ALLA hästar jag arbetat med, är att hästarna berättar en hel historia för mig om hur de har och hur de nu känner sig!!

Det enda som skiljer sig är hur långt gången historian är. Har man tragglat problemen länge får vi gräva djupare för att finna kärnan till problemet, vilket ofta handlar om att vi har tagit till opedagogiska metoder eller bara varit envisa för att “vinna över hästen” – som vi så fint kallar det!

Beteenden är känslor..
..och känslor är beteenden! Dessutom fungerar det som så att ett beteende är starkare än själva känslan, vilket många gånger gör det väldigt svårt att nå våra hästar. För att förklara detta tydligare ger jag två exempel, vilket det ena är en så kallad “problemhäst” och den andra en helt vanlig “fungerande häst”.

Problemhästen har stulat länge och har på senaste tiden börjat stegra vid ridning och gör det omöjligt för sin ryttare att göra någonting, dessutom stegrar de högre och högre och det är inte bara otrevligt och omöjligt utan även väldigt farligt!

Den fungerande hästen har det gått bra med länge, dock kan små typer av protester dyka upp ibland såklart, men dessa löser sig snabbt. Oftast handlar det om att hästen lätt blir stark vid ridning i skogen och på banan att hästen är stelare i ena bogen och har svårare att ställa sig åt ena hållet. Hästen ser fint musklad ut i kroppen.

Enda skillnaden på dessa två hästar..
..är att problemhästen “inte kan hålla tyst” och gör sin röst hörd till varje pris, den fungerande hästen “låter sig tystas” när den egentligen har precis lika mycket att tala om, men det är oftast ingen som märker eftersom det ju “inte är något problem”!? ..och därför kontaktar inte heller så många ägare till dessa hästar mig om man inte plötsligt stöter på ett problem! – vilket jag nu ska ta upp i andra delen av denna följetong 🙂

Tänk vad rörigt allt blir för oss när vi håller på med hästar, för att inte tala om vad det är för våra hästar. Vi leder dem på ett sätt, longerar dem på ett annat, arbetar fritt med dem på ett tredje, tömkör på ett fjärde, rider dem på ett femte (olika ridning i olika discipliner och för olika tränare), löshoppar på ett sjätte, lastar dem på ett sjunde, för att inte tala om hur olika vi beter oss på olika platser *pust*.. Är det konstigt att någon blir förvirrad 😉

Idag fick jag bekräftat än en gång hur enkelt vi skulle kunna göra det för oss (som jag försöker göra för de som tränar för mig). Jag var iväg och skulle lastträna en häst, det var första dagen och vi började med introduktionsarbetet = analysen!

Vi har en enkel regel, vilket är inramning (på olika nivåer beroende på vad vi vill åstadkomma med vår träning!) och sedan gäller zonerna, vårt kroppsspråk och allt det vanliga men annars är det viktigaste som är tankens kraft.
Bildtext: Zebastian, jag och Compadre blir fotade innan jul av Fredrik (23 dec 2011)

Lättare och svårare än så är det inte. Mer detaljer i vardagen men också en relation som står stadigt i alla lägen eftersom man alltid vet vad som gäller. Genom min första analys märker jag 9 av 10 gånger om en häst i ridningen hänger i handen, lätt blir framtung, blir stark, slö, pigg, lätt tappar ryggen, var del är stel osv. trots att det kan vara lastning vi ska träna på.. och då får vi alltså nytta av detta i lastträningen eftersom hästen med största sannolikhet kommer vara detta även i just den träningen som vi ska pyssla med 🙂

Inledning av inlägg från:
http://www.alltomhastar.se/artiklar/hastfakta/debatten-om-dressyrhastens-form-vad-handlar-den-om-egentligen/

Carina Högkvist som är utbildad till dipl. hästmassör gjorde följande fördjupnings-arbete när hon gick kursen ”Hästens rörelseapparat” vid SLU 2003.

De senaste åren har en stundtals ganska ivrig debatt pågått angående den form – sättet att rida hästen ”på tygeln” – som dagens dressyrhästar rids i jämfört med den form hästarna reds i för cirka 30 år sedan.

Men det är kanske inte så lätt alla gånger att hänga med i vad debatten egentligen handlar om; det krävs en hel del kunskap om hästens anatomi och biomekanik för att förstå hur skillnaden i olika sätt att rida påverkar hästen.

Här följer en jämförelse av hästens sätt att belasta sig vid dressyr ridning ca 30 år tillbaka i tiden och nu, samt några teorier om detta.

Dressyrsporten har under de senaste 30 åren utvecklats mycket avseende sättet att gymnastisera och balansera hästen under ryttare. Dagens dressyrhästar är ofta underbart välgymnastiserade och lydiga, men om vi jämför Liselott Linsenhoff och Piaffs uppvisning under OS 1972 (guldmedalj) med dagens elitryttare ser vi att det skiljer en hel del beträffande hästens form och självbärighet.

70-talets elithästar reds med nosen framför lodplanet och med nacken som halsens högsta punkt. Dagens elithästar har ofta nosen bakom, eller ibland kraftigt bakom, lodplanet och med området ovanför den tredje halskotan som högsta punkt. Det är just detta som har givit upphov till dessa diskussioner.

Vi reder ut begreppen från början!

Läs fortsättningen på:
http://www.alltomhastar.se/artiklar/hastfakta/debatten-om-dressyrhastens-form-vad-handlar-den-om-egentligen/

Lena & Wietske
Wietske har börjat finna sig själv och sin balans i arbete från marken nu. Hon har fått ett härligt gung och söker sig självmant nedåt framåt i både skritt och trav. Dock krullar hon gärna ihop sig lite väl men det arbetar Lena bort fint genom att försöka behålla takten i henne.

In och signa!! Detta är sjukt sjukt sjuukt 🙁

“Nu har FEI lagt fram ett förslag om att det ska vara fullt tillåtet att tävla dressyr med en häst som blöder (antingen från munnen, av sporrarna eller av piskrapp, eller annan orsak). Tidigare har det varit strängt med att man direkt blir diskvalificerad från tävlingen så fort blod upptäcks någonstans på hästens kropp. Men nu kan alltså denna regeln komma att ändras och det ska inte alls vara lika strängt längre..”

Bildtext: Desto fler som protesterar – desto bättre! (http://www.no-fei.com/)

Bildtext: Compadre, känslornas häst som lärt mig förstå – tack! (26 juni 2011)

Mitt kall i livet är att SE hästen! ..och då menar jag inte hästen som ras och vad den har för instinkter, inte bara. Självklart har jag förståelse och visar hänsyn till detta men min tanke är att ta hästen som individ till en helt ny nivå – till vår nivå! Där vi värderar varandra högt, aktar och älskar varandra OCH “behandlar varandra som vi själva skulle vilja bli behandlade” – och vad innebär egentligen det för dig?!

För att ta det till en larvig nivå så kan vi såklart inte ge dem en säng, låta dem äta på tallrik med bestick eftersom de inte skulle uppskatta det. Vi skulle heller inte gilla att bajsa i en box och äta hö, den olikheten är ju såklart bara för oss båda att acceptera.

Men, varför jag tar det till en sådan löjlig nivå är bara för att jag tror att vi missuppfattat hur medvetna våra fyrbenta vänner egentligen är!

De lever i flock med ett levnadssätt som handlar om att ha ordning och samförstånd i en grupp. De har inget språk att uttrycka sig med verbalt som vi utan behöver diskutera saker med kroppen. Utstrålning och kroppspråk är alltså deras språk och vi behöver imitera dem för att göra oss förstådda och inte tvärt om.

Dock tror jag att vi missar en viktig aspekt i det hela, nämligen tankeöverföring!? Flummigt kan det låta men jag tror verkligen att det är en sanning – för hur förklarar man annars att en liten minishettis kan “vara högre i rang” än en jättestor häst som med lätthet rent fysiskt skulle kunna krossa den lille. Det handlar helt enkelt om personlighet, karisma och utstrålning!?

Mitt kall är att försöka göra hästens röst hörd, så som jag uppfattar att den talar om för mig!

Det handlar inte om att dominera eller att domineras, utan om en balans! En balans där man balanserar upp sin självkänsla, respekt, förståelse, överlevnad, fortplantning, trauman eller rädslor – och allt handlar om relationer eftersom hästen är flockdjur!

Min vision är att nå så många hästar och hästmänniskor för att delge dem min syn på hästen. För för mig handlar allt om känslor! Att släppa kontrollen, gå efter magkänslan, låta energin flöda vare sig det är jobbiga känslor eller underbara känslor!

Om vi återgår till “att vara mot andra som man själv vill att andra är mot en själv” så får jag återigen vara lite löjlig. Detta för att man ska se allt med mer klarhet.

Jag tar barn som exempel eftersom det är viktigt att lyssna på dem, vi tar till och med en baby bara för att dra det till sin spets – eftersom de precis som hästen inte kan prata!

Babyn skriker när den vill ha mat, när den är trött, är arg eller ledsen. Hur tolkar vi dessa skrik till rätt saker?! Jo, VI får lära oss eftersom vi är så öppna och kärleksfulla och vill våra älskade barn allt väl. Det är sedan en svår balansgång att veta när det är dags att sätta gränser, var vi ska sätta gränserna och hur. Alla är vi olika så själklart sker detta olika, men en sak har alla bebisar (och hästar) gemensamt – de styrs av en känsla!

Känslan av att vara arg, ledsen, glad, ledsen, rädd, osäker, egocentrisk.. Känslor som både kan vara blandade, skiljas åt och även blandas ihop eller missförstås.

Missförstånd! Den vanligaste orsaken till varför problem uppstår. Något som jag stöter på varje dag i mitt jobb med hästarna och det är en svår balansgång att förmedla till både häst och hästägare så ingen tar illa vid sig. Ett missförstånd har inget ont i sig, men ett dåligt samvete eller skuld kan göra lika ont om man vet hur illa ens motpart farit av detta “oskyldiga missförstånd”.

Men det är tanken som räknas, eller är det verkligen det?! För tyvärr så blir det inte alltid bra bara för att man har en god tanke men någonting.

Tanken var att klia hästen på rumpan för att de brukar gilla det, en god känsla, men just denna hästen, som man tänker förmedla en god känsla till, har varit med om något obehagligt där och känner därför sig pressad och får panik – sparkar och gör den andre illa. Missförstånd, okunskap eller oaktsamhet?! Vem vet, olika i olika situationer.. Det som är en gemensam nämnare är att man försöker förstå. Finner man inte förståelsen så ta hjälp.

Ett annat exempel är en häst som inte vill gå på transporten. Varför? Har något hänt? Är den rädd? Envis och sur?

Säg att hästen är rädd, är det för det trånga utrymmet, eller för att åka, eller för att bli instängd, eller kanske för att backa ut? 9 av 10 hästar som jag hjälper med lastningsproblem har inte lastningsproblem – utan utlastningsproblem. De vill inte gå på transporten för att de vet att de måste gå ut 😉

Ibland är känslan så stark att den kan förpesta andra saker som egentligen inte är jobbiga, men eftersom man har så svårt att skilja på känslorna eller att koppla bort dem så blir allt tillslut en enda stor smet och man vet egentligen inte ens själv varför problemet uppstod från början.

Min coaching handlar om att öppna upp hästen, tillåta känslorna att komma ut, bearbeta dem och analysera beteendemönstret för att till sist ofta se vad grundorsaken var. Det är en resa för både häst och hästägare och många får en helt annan förståelse för sina djur!

Tekniken då? Detta ständiga “hur”..

Tanken som finns hos mig är att gå efter känslan. Eftersom det är känslan som skapar en obalans i hästen som sedan, om den får fortgå, skapar problem. Det kan vara en mental obalans eller en fysisk och ibland både och. Det ena kan skapa det andra och vise versa.

Jag blandar “min arbetsteknik” med att ta hänsyn till hästens naturliga kroppsspråk – SAMTIDIGT som jag tar hänsyn till hästens känslor. Det är en balansgång där kroppsspråk och känslor ibland inte går hand i hand. En häst kan se fruktansvärt aggressiv ut trots att den egentligen är ledsen. Man kan själv känna sig hotad när en häst blir rädd för något och kastar sig mot en, är det då fel att markera för att slippa bli översprungen?! Rätt är känslan.. och handlar det om att hästen blir rädd får den visa det, men den får inte springa över någon annan för det. Det är viktigt att ha en tanke i allt, att förmedla känslor till varandra. Handlar det då om att hästen faktiskt blir rädd och kastar sig mot en och man markerar för sitt liv och hästen blir än mer frusterad och kaos uppstår. Förklara då för hästen att det var okej att den blev rädd men att den måste förstå att du är sårbar – jag lovar att den kommer förstå!

Vissa tror eller är rädda för att hästen ska förknippa markeringen med att man sade till den för att den bli rädd. Det missförståndet kan såklart ske det också, men är det värt att låta sig bli översprungen istället?

Moral och etik är svår när det gäller hästhantering eftersom vissa saker kan verka diffusa och svåra att förstå. Vågar du öppna upp dig själv, släppa dina hämningar. Tala ett kroppsspråk som din häst förstår men också förmedla känslor så skapar du en god relation till din häst.

Jag strävar efter en säker hästhantering som innebär extrema saker som att åka transport med häst som i grunden har klaustrofobi. Hur “lär” vi hästen att acceptera det när den har känslor som bara väntar på att få blossa upp. Kanske över någonting som vi inte kan ana och står man där med en olycka mitt framför sig.

Få istället hästen att förstå, bearbeta de känslor och tala om dem för dig så du förstår och lär dig hur du ska hjälpa din häst till balans, så slipper man chansa eller vara rädd att problemet ska återkomma.

Som vanligt så var jag inne och nosade på massor av saker som det finns tusen tankar kring. Jag tror jag får skriva en bok, där varje liten del kan få var sitt kapitel 🙂 Det är än så länge en tanke, som jag någon gång i framtiden hoppas blir verklighet!

OBS!
Som ni säkert sett på flera av mina bilder använder jag mig av en speciell grimma när jag arbetar med vissa hästar. Grimman ska inte förknippas med varken mig eller mitt sätt att arbeta utan helt och hållet med Monty Robert som tagit fram grimman och dess rättigheter.

Jag arbetar alltså INTE efter varken Monty Roberts principer eller värderingar och ingenting som jag gör ska förknippas med hans arbetsmetoder. Det enda jag står för är att jag föredrar att arbeta med grimman han tagit fram!

Jag har valt att arbeta med grimman och varmt rekomenderat mina elever att köpa den eftersom jag i all ödmjukhet vill ge Monty all beröm och förtjänst för ett otroligt bra arbetsredskap/hjälpmedel. Missförstå mig inte nu – det är personen som hanterar med grimman som avgör helt.

Varför jag föredrar att arbeta i denna grimma är för att den känns levande när man tar i den, den är rörlig och energiflödet får strömma fritt utan att fastna, bli stum eller haka upp sig – och självklart talar jag även här om HUR JUST JAG arbetar med grimman och HUR DEN DÅ KÄNNS FÖR MIG!

Så, alla ni som undrar eller blivit förvirrade – vilket är fullt förståeligt eftersom jag inget nämnt – så använder jag mig av grimman men har ingenting med Monty Roberts eller hans träningsmetoder att göra över huvud taget 🙂
Bildtext: Jag och DeeDee med grimman som jag föredrar att arbeta med (8 feb 2011)