Naturligtvisabellas blogg

Jag var inne på min lärare Peder Matsons hemsida (coach, hypnotisör och föreläsare) och där fann jag en blogg. Ett inlägg fastnade jag helt för och därför delar jag med mig av det här:

Det finns fyra sätt att se på människor!
Du kan se upp till någon, du kan se ned på någon och du kan se igenom någon..
Det fjärde och sista är det bästa och det som alltid borde komma först;
Du kan se den som står framför dig!

Fritt från Tonya Hurley, GhostGirl

Vad är vilket? Hur gör man vad? När gör man det och varför? Är det bara lite spring, motion, gynnande alls eller rent av skadligt? Många frågor som jag ofta hör folk diskutera och fundera över..

Så, vad är min uppfattning?

Jo, visst sort linköpning tycker jag är skadlig och kan även bli farlig! Varför? Eftersom den sortens linlöpning där hästen enbart springer runt runt utan något direkt syfte mer än att bli motionerad gör att hästarna i typ 99 % av fallen “lutar sig” mot linan, dvs. att de söker upp ett tryck i linan och lutar sig mot detta för att hålla balansen.

För det första så finns det med all säkerhet en rad dåliga påföljder rent fysisk när hästen lutar sig mot linan eftersom tyngpunkten inte blir naturlig. Eftersom cirkeln inte heller är naturlig alls för en häst (vore rätt flummigt att se en häst löpa runt på en volt av sig själv, hehe!) så har vi redan där varit lite väl påhittiga och våghalsiga, kanske till och med dumdristiga om vi inte funderat över ett “HUR?” på denna volt.

Hästen går rakt fram i naturen, böjer och vrider, tänjer och gymnastiserar bäst naturen runt omkring dem tillåter. Så, visst mår vi alla bra av en tur i skogen! Behöver din häst lite motion en dag och du inte känner dig väldigt säker på longering, så skippa linköpningen och ta en tur i skogen istället – och då menar jag vid hand. Ta en promenad, möt naturen, upptäck en annan sida av din häst, hur den är att UMGÅS med 🙂

Men eftersom detta inlägg handlar om just voltarbete i lina så återgår vi nu till det.

Alltså, linköpning går direkt bort – helt bort! Helt onödigt enligt min mening, det finns nyttigare saker att ägna sig åt än att låta hästen springa och slita ut sig på en volt genom att centrifugeras i en lina. Det finns bättre alternativ till motion och finns inte tiden eller orken så låt hästen vila istället. Självklart finns det fler motionsalternativ men jag kommer som sagt hålla mig till ämnet, därför återgår jag till det nu.

Att “arbeta/balansera i/på en cirkel” för mig är en lösgörande, frigörande och förlösande arbetsmetod. En cirkel är jämn, lätt i rörelse och balanserande. Det kan innebära jämlikhet, liksidighet och balans.

Men att “vara i/ på en cirkel” kan också vara en snurrig, ständigt fast och oförändrad arbetsmetod. En cirkel kan vara ojämn, svår att följa och obalanserande. Det kan också innebära ojämnhet, likgiltighet och obalans.

Balans är den enda grundstenen vi behöver, samma sak på alla plan. En cirkel är den sanna balansen men också den svåraste. Rita en runt cirkel, rocka med en rockring, rulla ett hjul, studsa en boll, få ett exakt runt ting i balans. Enkelt om tyngpunkten fäst längst ned, men om det som är inuti det runda tinget också ska vara i balans krävs koncentration – om inte perfektion!

Vi kan aldrig nå någonting som är perfekt, men om vi siktar högt kommer vi längre än vi hade gjort om vi satt ett lägre mål.

Så vad har då detta med longering att göra? Jo, förstå ni – på en cirkel krävs det en oerhörd balans. För det första för att inte trilla eller kliva snett = behålla formen, för det andra för att inte bli yr = obehag och flykt. Är hästen i mental obalans klarar den inte av att gå på en korrekt volt, lika så om den är i fysisk obalans. Det ena kan föda det andra och tvärt om.

Varför i hela friden skriva ett så komplicerat och oerthört abstrakt inlägg om något som skulle kunna förklaras i enkla termer?

Jag hade kunnat “hålla i handen” och gå igenom allt från början till slut, men det hade varit precis tvärt emot vad jag just skrivit om. Det hade varit “linlöpning” – eftersom ni lutat er i linan genom att börja läsa detta inlägg – vilket är okej och bra, för det är att vara nyfiken och fråga om någonting. Så när ni var tillräckligt intresserade och “tog stöd på min lina” skjutsade jag ut er på volten och bad er balansera upp er själva, kanske genom att fördjupa er i ämnet eller kanske till och med genom att kontakta mig?!

Visionen om att ge någon ett förtroende men inte låta denna luta sig mot en utan att stå på egna ben. Ibland behöver vi allt för konkreta förklaringar eller bevis för att tro på saker, eller kanske för att ens bli nyfikna. Men ibland får man lita på sig själv, sin känsla, göra sin egen tolkning!

Som i det här fallet, väldigt lite mycket..

Jag tänker inte stå och underhålla någonting som stannar när jag slutar. En boll är tacksam eftersom den enbart behöver en liten knuff för att få fart. Så för alla min nära, kära, er och era hästar:

Ibland behöver det där “hjulet sättas i rullning” för att komma i balans 😉

Wintec cair luftstoppade sadelgjordar!
Passformen är helt fenomenal på mina två hästar och jag kan inget annat tänka mig än att de är lika bra på andra. Jag har en gammal allroundsadel på Compadre och Zebastian för tillfället eftersom jag inte funnit någon annan passande till dem mer än min Akademiska sadel som är på reparation.

I vanliga fall glider sadeln fram på Zeb och runt på Compadre (rund, hehe!) men när jag red i sadeln igår med denna sadelgjorden låg sadeln så fint helt still.

Det kändes inte som om sadelgjorden satt hårt alls runt magen trots att det inte gick att spänna mer eftersom det tog stopp, verkligen läckert.

Dessutom var båda hästarna som två stjärnor under passet också, men det kanske bara var för att de hade en bra dag – vad vet jag 🙂

Priset är ju en rejäl slant, runt 1500 kr men jag tycker verkligen det kan vara värt det. Nu har jag enbart lånat denna sadelgjorden av en kompis men ska definitivt införskaffa en egen. Känns extra viktigt eftersom Zeb visat så tydliga tecken på sadeltvång och det en klar skillnad med denn gjorden även vad gäller det.

Inkännande, mekanisk och destruktiv ridning/hantering
Så, vad menar jag när jag säger rida inkännande? Jag ska förklara..

När
man tränar för mig, vare sig det är ridning, lastning eller andra
områden så vill jag inte som så många andra tränare stå och dirigera hit
och beordra dit. Istället vill jag vara ett bollplank, som man kan
bolla sina idéer med, samt en coach som guidar mot målet och sist men
inte minst en vän, som visar respekt genom att möta upp häst och
människa i deras relation.

Mekanisk ridning är motsatsen till
inkännande ridning. När man rider mekaniskt gör man som sin tränare,
eller man själv, säger och man gör det ganska direkt.

För mig är
det här en farlig fälla som de flesta går i. De som jag beskyller för
detta är alla duktiga tränare som inte tänkt på att detta faktiskt är
ett problem. Istället verkar det som om många tränare står och är nöjda
över att deras elever gör som de blir tillsagda. Jag vill ha kvar den
där känslan, den där analyserande inkännande känslan som finns mellan
häst och människa. Jag är en coach som lägger fram förslag, ingen
diktator som pekar med hela armen.

Varför tycker jag då att
detta är ett så stort och omfattande problem? Jo, för den största vikten
hos eleven ligger i att göra som man blir tillsagd och sedan, efter att
man har gjort det, funderar man över hur det kändes. Istället för att
först känna in hur det känns och sedan allt eftersom man känner sig
redo, göra det man blev ombedd att göra.

Exempel: Jag ber min
ridelev att byta varv.. De flesta som i början tränar för mig tar ganska
direkt och byter varv på enklaste sätt eftersom det var ju det jag
sade, eller?

Eftersom min filosofi i livet, både med hästar och
människor, bygger på kärlek, respekt och tillit så vill jag hjälpa till
att stärka alla individer. Stärka sin personlighet genom personlig
utveckling. En medvetenhet om hur viktig just Du och Din häst är.

Kort sagt, en balanserad livsstil!

Ber
jag någon byta varv, lägga en volt, lasta sin häst eller något annat så
ber jag han/hon om att göra detta så balanserat som möjligt. Planering
är det bästa sättet till balansering, både fysisk förberedelse och
psykiskt förberedelse. Med allt!

Så när jag ber någon om att byta
varv så är det en väldigt bred och fri önskan. En önskan om att han/hon
jag ber detta själv ska fundera ut en passande lösning, eller fråga mig
ber specifikt om man känner att man vill bli coachad.

Nu blev det här rätt långt, bara om mekanisk ridning/hantering, så jag fortsätter med den inkännande ridningen/hanteringen.

Att vara inkännande innebär alltså att känna in och göra det som känns bäst just nu. Att vara delaktig i mina resonemang eller önskningar och på så sätt vara analyserande inför vad som komma skall.

Att vara inkännande leder också till att häst och människa kommer till en gemensam balans där båda växer som individer, båda har en åsikt och man lyssnar till varandra. Det innebär att ta hänsyn till varandra, till dagsformen, omgivningen osv.

Sist vill jag gå in på destruktiv ridning/hantering. Det är när man antingen har en egen tanke eller att bli ombedd att göra någonting men undviker att göra det.

Om vi tar samma exempel som innan där jag ber min elev att byta. När någon rider destruktivt kommer denne aldrig riktigt till skott. Oftast har jag märkt att det handlar om att man fastnar i sina egna onda tankespiraler och inte kommer ur dem. För de som rider destruktivt är det extremt viktigt att de litar på sin tränare/sin egen plan. Har man fastnat djupt i sina banor kan enda räddningen vara en sund tränare som man har tillit för, så man vet att denne aldrig skulle göra/be om någonting orimligt.

Ska man lösa en uppgift, lätt eller svår, så är det viktigt med konstruktiva tankar som löser bygger upp en plan till hur vi ska göra och sedan fullföljer den. Blir man coachad och vågar tro på att det är på en rimlig nivå för mig och min häst växer man sig starkare och klarar sedan nästa uppgift lättare. Kommer man inte ur den onda spiralen kanske det är dags att ta hjälp av en tränare, om man inte redan gjort detta, eller kanske rent av byta tränare till någon annan.

Så, summeringen av destruktiv ridning/hantering är att man fastnar i uppgiften och kommer aldrig riktigt ur den. Man överanalyserar det man blir bedd om att göra istället för att vara inkännande och tänka konstruktivt.

Viktigt är att ha någon som förstår sig på en, lägger en lagom nivå och finner motivationen till att våga gå vidare.

Vilken ridning/hantering är du? 🙂

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Oj oj, det här inlägget blev verkligen VÄLDIGT långt. Men oerhört intressant – tycker jag! Vore verkligen kul om ni läste allt, för jag delar gärna med mig av de tankar som snurrar i mitt huvud om detta ämne.

Sitter här och har just kikat på programmet “Efter 10” på TV4 med Malou som för det mesta tar upp väldigt intressanta samtalsämnen. Idag hade hon riktat in sig på naturligt / onaturligt, så som kemikalier och tillsatser i det vi äter och har omkring oss här i världen.

Att vi omger oss av besprutade råvaror och en mängd olika tillsatser i färdiglagade rätter osv. är ju ingen nyhet men ändå lever så många människor i förnekelse för detta.

Malous gäst prickade så klockrent när hon berättade om vad många människor försvarande säger när man ifrågasätter vårt kemikaliserade samhälle.

“Men de skulle ju inte sälja de här sakerna om de nu var så ohälsosamma eller till och med farliga”

Det handlar ju tyvärr inte om att vi ska må bra utan att vi ska må lite lagom bra så vi går till doktorn (eller besöker veterinären med våra djur) samt äter mediciner och behandlar oss. Vilka kemikalier som används verkar det inte vara någon som har koll på, eftersom antingen säger folk ingenting för att de inte vet, eller så säger de ingenting för att de vet 😉

Att vi människor utsätts för dessa ohälsosamma produkter är ju som sagt ingen nyhet, men vem försöker vi lura om vi inbillar oss att våra djur exempelvis skulle äta foder som är så naturligt och bra om inte ens vi gör det?!

Jag tänker inte nämna varken några produkter eller namn att beklaga mig över för det ligger inte i mitt intresse. Det jag vill är att öppna ögonen på alla oss som bryr oss om oss själva och våra djur – och speciellt hästar eftersom det är hästar som den här bloggen handlar om.

Om vi nu ska tala om foder så.. Hur fungerar våra hästar, deras kroppar och hur påverkas de av vad de äter? Hur påverkar alla dessa fodersorter dem och vad är det en häst faktiskt behöver och skulle levt av i naturligt tillstånd?

Vi låter räkna ut foderstat med allt vad som finns på marknaden. Betfor, pellets, hö, hösilage, saltstenar, havre, korn samt mineraler och vitaminer i olika former – vem sjutton har koll på allt detta och vad de faktiskt innehåller?!

Hästen i det fria äter gräs och eftersom de rör sig på så stora ytor kan de plocka i sig lite av varje vad de behöver i vitamin och mineralform, naturligt vis 🙂

De får i sig olika mycket på sommar- och vinterhalvåret så hullet går ett ut med hur mycket de rör på sig.

Fördelen med vårt moderna värld är att vi kan fodra dem hur vi vill. Men valen kanske är för vida!? Nackdelen är våra på tok för små hagar, som gör det omlöjligt för dem att finna det de behöver. Men alla våra vida foderval borde ju kunna tillgodose deras behov!?

Så, åter till foderdjungeln. Vad sägs om att hästen äter sitt hö eller hösilage, att vi kollar värdet och sedan kompletterar med det som behövs i mineral och vitamin-väg. Då gäller det att välja de naturligt framställda och minst utspädda varorna. Det är även då dags att dumpa saltstenen i boxen eftersom det bara lätt blir överflödigt och en sysselsättningen för hästen att slicka på när den har tråkigt – vilket i sin tur blir ett missbruk/beroende av salt.

Har vi en häst som kanske inte går upp i vikt har vi lärt oss att vi ska tillsätta protein. Men visste ni att hästar vars kropp fungerar korrekt producerar protein på egen hand i kroppen så därför belastar vi bara hästen ännu mer om vi tillsätter överdrivet med protein.

Vem har koncentrerat sig på hur hästen faktiskt fungerar. Kroppen, de inre organen, mage, tarmar osv. Där allt näringsupptag sker! Om inte det fungerar kvittar det hur mycket vi med kärlek och okunskap stoppar i våra hästar.

Många foderstater menar att vi ska fylla våra hästar med kilovis av kraftfoder, vilket i sin tur belastar de inre organen på tok för mycket eftersom hästens matsmältningsfunktioner är till för att arbeta med litet i taget.

Visste ni också att hästen inte har någon mättnadskänsla i hur mycket de äter!? Utan det sitter i hur många gånger de tuggar maten. Det innebär alltså att de hästar som är väldigt matglada och tar stora tuggor och sväljer för snabbt får i sig alldeles för mycket och när de dessutom sväljer för stora tuggor fungerar inte hästens matsmältningssystem utan kroppen tar då bara upp mestadels sockerarter eftersom de är lättast för kroppen att ta upp.

Hästen behöver alltså lite mat i sänder, äta under lång tid eftersom det tar tid och väl fungerande munhåla som kan tugga maten på rätt sätt. Tandläkare kan kolla så tänderna mår som de ska och en Equiterapeut kan rätta till eventuella låsningar i käken som kan hindra hästen från att kunna tugga korrekt.

Visste ni att hästen inte har någon gallblåsa som tar hand om den frätande syra i magen som tillverkas då magen är tom. Det har de inte därför att de inte ska behöva ha en sådan eftersom de hela tiden ska äta. Därför är det rent av skadligt för hästen att stå på fastande mage flera timmar eftersom magsyran fräter i magen på dem.

Det bästa är alltså om hästen alltid har tillgång till grovfoder
eftersom de då inte behöver bråka om maten och känna sig stressade över utfodringar. Men så finns det ju de hästar som trots allt är för matglada, vissa föds att vara det och andra är det av andra skäl. Då finns det alltså ett så fiffigt uttryck som säger att hästar ska ha fri BEGRÄNSAD tillgång till grovfoder. Det innebär alltså att de alltid ska kunna äta om de vill det men de ska inte kunna äta hur mycket de vill i taget. Ett finmaskigt nät runt exempelvis höbalen ute i hagen gör att de får i sig lite hela tiden 🙂

Detta virrvarr om naturliga och onaturliga mineraler och vitaminer. Sanningen är den att det finns inga onaturligt mineraler – men det säger inte att alla är bra. Många av de billiga alternativen av mineraler är utvunna ur olika bergarter som dessutom innehåller massor av slaggprodukter som kroppen har svårt att ta upp. Detta innebär alltså att vi får ge kopiösa mängder för att hästen ska få i sig det de behöver och så belastas även deras reningsorgan så som lever och njurar av alla de andra slaggprodukterna som kommer med.

Av vitaminer finns det både onaturliga och naturliga, men vilket är vad!? Om man tagit fram en vitamin kemiskt är det ju samma sammansättning som de som växt fram naturligt.. eller?! Nja, om det får man ju tro hur man vill men jag vet bara hur ohälsosamt exempelvis sötningsmedel är istället för socker. Det ligger i var och ens intresse att välja kvalité före kopiering. Originalen är ju alltid de som är mest värda – kanske av en anledning.

När vi ändå är inne och talar om socker så tåls det att fundera över allt det som så smidigt pelletseras. Vi talar om alla sorters foder som binds samman med massor av socker som dessutom smakar gott för hästen men hur nyttigt är det egentligen.

Betfor är en restprodukt framtaget av sockerplantor och det hade man ju kunnat tro vara väldigt innehållsrikt på socker. Många anser att de inte kan ge sina hästar betfor eftersom deras hästar inte tål socker, blir för pigga eller av andra anledningar. Många av de hästarna går istället på vårt kända krafft-foder. Men om sanningen ska fram så innehåller krafft-foder på tok så mycket mer socker än betfor eftersom pellets innehåller bindemedlet melass.

Jag skulle kunna fortsätta i all evighet om detta för det ligger verkligen i mitt intresse att ge våra djur det de verkligen behöver och mår bra av. Texten är inte till för att hänga ut varken personer eller produkter. Utan som jag skrev i början så vill jag bara dela med mig av lite tankegångar som jag försöker ta hänsyn till när jag fodrar mina pållisar.

En sista “Visste ni att!”, om de inre organens påverkan på muskler. Visste ni att ett funktionsnedsatt inre organ, exempelvis njurarna, påverkar olika muskelgrupper både direkt och indirekt. Ömma njurar kan vara det vanligaste problemet bland våra hästar och som ger förödande följder.

Ett konkret exempel på detta är: En häst får mycket och proteinrikt foder som påverkar reningsorganen negativt och gör att de börjar ömma. Direkt påverkas hästens bogparti eftersom njurar och muskelgruppen i bog har direkt påverkan. Eftersom njurarna sitter vid hästens ländrygg, och hästen i korrekt form ska arbeta med sin rygg, försöker hästen avbelasta sin rygg och får därför spänningar i ryggmusklerna. Spänningarna i musklerna trycker på kotorna och kan leda till kotförskjutningar i regionen runt ländryggen som gör att hästen än mer försöker avbelasta dessa smärtsamma områden. Eftersom hästen nu belastar sig häst på ett ogynnsamt vis och därför börjar gå lite ojämnt med sina bakben är det inte ovanligt att får en hälta i bakknäet. Detta är inte alltid så lätt att upptäcka utan hästen går med detta och kämpar nu även med att avbelasta sitt ena bakben, vilket i sin tur leder till en diagonal frambenshälta. När vi upptäcker detta besöker vi en veterinär som behandlar frambenet och kanske bakknäet om de upptäcker detta.

Vissa hästar visar ingen hälta, men de får ofta besöka kotknäckare eller equiterapeut för att rätta till de försljutna kotorna i ländryggen.

Som kärleken alltid har sagt – det är insidan som räknas! Om vi ändå hade kunnat ta detta på allvar och se till våra hästars insida 🙂

Så, nu har jag fått ut min lilla del i ett stort omlopp av tankar och åsikter om hästar, foder, kemikalier och livet!

Allt med kärlek! Kram från mig

Besökte intressanta bloggen “Horse balance” och såg en trevlig överraskning 🙂

*glad*

Bildtext: Sara och Caballo (5 juli 2010)

Igår var jag i Bodafors för att lyssna till en duktig kvinna som heter Sara och se vad hon hade att förmedla vad gällde Caballo.

Det var en hel del spanska influenser hon berättade om och visade. Hon hade även en liten uppvisning på Caballo med ett spanskt bett (snarlikt spanskt). Vi vägde olika stångbett i händerna och aldrig har jag varit med om så mycket olikheter i vikt och inverkan!?

Jag är ju mycket för så milda bett som möjligt och gärna bettlöst eller den imponerande ridningen med halsring. Men efter att ha fått bubbla lite fram och tillbaka med Sara kom jag in på nya tankebanor och valde att förhålla mig neutral i frågan om bett. Hon var mjuk, mycket noggrann och mycket mån om hästens nivå och förutsättningar. Trots ett skarpt bett hade hon en grimma att rida på om han skulle reagera för skarpt – mycket klokt!

Det är trots allt så nedsmittat ämne med hårda händer och omusklade kroppar. Men när det gäller att finna små medel med stora djur kändes det verkligen som Sara visste vad hon talade om. Med mjuk hand och en känsla för både kroppskontroll på sig själv och hästen såg Caballo och hon ut som ett helt nytt ekipage. Han fick resning utan att falla ur ramen och trots mina hårda ord mot tuffa bett så kunde jag inte annat än att bli lite nyfiken på detta.

Det handlar absolut inte om att börja rida hästar på skarpa bett men när “tiden är inne” (allt är relativt) kanske det inte är fel att leka med tanken, blanda in lite allvar i leken. För det är lekande lätt som Caballo rör sig och jag som svettas i sadeln, jag som alltid säger att det är hästen som ska göra jobbet.

Det syntes verkligen att Caballo trivdes men undrade vad Sara pysslade med när hon lugnt började föra honom i sina steg. Istället för att, som jag, föras av honom!

Jag ska våga mig på att testa på denna konst, fast det blev inte denna dag för den sadeln de red i passar mig inte och ska jag vara rättvis mot hästen är det viktigt att jag först och främst kan förmedla balans så det blir så få störmoment som möjligt.

För jag vill verkligen kalla det konst med spansk ridning, efter det Sara visat – för man lär så länge man lever!

Jag fick en bra kommentar på videon där jag rider Caballo om att jag fixar med handen väldigt mycket. Det är kul med människor som hellre frågar än bara antar så gärna mer kommentarer om ni har några funderingar. Min tanke är att ha en logisk och sund förklaring till det jag gör och därför svarar jag gärna!

Jag ska så fort jag kan fixa en video på mig och Caballo nu när jag ridit några fler gånger och han verkligen trivs och känner sig trygg och stolt. Den bärigheten som jag kände förra gången var som bocksprång och jag ska lova att jag fixar ett klipp på oss så snart jag kan.

Jag svarade följande:
” För mig handlar inte ridning om att “knixa” med handen
men det är viktigt att hästen går fram till handen istället för att
tänka för mycket uppåt. Eftersom det var första gången jag satt på
Caballo här tog jag allt väldigt varligt i honom då han var väldigt
ringlig men också stum när han väl kom fram till handen. Den stumheten
sitter oftast i nacken, och det gjorde det även här, så för att komma
loss i nackpartiet tar jag dessa tygeltag. Eftersom han hade fullt upp
med allt nytt fick jag inte igenom dem helt och hållet heller så därför
blev det att jag tog om den flera gånger. Han var väldigt känslig i
munnen och därför tog jag inte igenom dem hundra varje gång utan
“frågade” istället för att kräva.

Så fort hästen lyssnar på dessa
gör jag inget med handen utan sitter bara på hängande tygel men om
hästen är spänd/låst i nackpartiet “masserar” man upp dem och så kan man
komma till ridning med de andra hjälperna.

Jag ska försöka fixa
en nyare video som visar skillnaden nu redan! Jag har nu ridit honom
ett par gånger till och det har släppt kanon! 🙂 “

Fortsättning av den fantastiska historien om Prince kommer här!
Resten av torsdagen fortsatte Prince att mestadels ligga ned i sin box. Vi fick i honom preparaten tre gånger om dagen och även ett par kilo hö, men vatten ville han inte dricka. En liten slurk hade han fått i sig på torsdagskvällen..

Fredagen, en och en halv dag efter den akuta behandlingen:
Medan jag höll lektioner i ridhuset en bit bort höll Karin igång Prince i den mån hon kunde för att han skulle få i sig preparaten och hålla igång sin kropp.

Hon berättade att han hade varit ute i hagen i hela 45 minuter innan han hade lagt sig ned och de fick ta in honom – wow, framsteg!

När jag sedan kom till stallet framåt eftermiddagen var det en helt annan häst jag möttes av. Han hade stått upp mestadels under dagen och när han lade sig ned var det inte pladask på sidan utan “som vanligt”.

För första gången sedan söndagen vågade Karin och hennes mamma åka hem och sova hela natten på fredagen till lördagen, efter att vi sett Princen både äta och dricka stora klunkar vatten. Han kämpade även med att nappa upp små morotsbitar som de lagt i vattenhinken. Han knuffade till och med irriterat på hinken och tittade mot Karin när han inte fick upp morotsbitarna, så när hon gav honom dem i handen blev han nöjd igen.

Alla stod vi flockade omkring honom och bara njöt av synen. Jag kunde knappast tro att det var sant – vi hade räddat Prince liv 🙂

<!–
WriteFlash('’);
//–>Videotext: Prince på fredagskvällen, dricker och äter (26 mars 2010)

Lördagen, två och en halv dag efter den akuta behandlingen:
Vad kan jag säga annat än att den här helgen var en helt otrolig erfarenhet i mitt liv. Idag var Prince pigg och glad, han hade gnäggat när Karin kom på morgonen och ni kan själva kolla på videoklippet nedan vilket annorlunda häst än för två dagar sedan..

Innan jag åkte hem senare samma dag visade jag för Karin hur hon skulle träna Prince på en liten volt i skritt för att mjuka upp muskulaturen och därmed rehabilitera honom ännu effektivare. Han försökte till och med stå emot och visa sin envis sida lite och det enda vi kunde göra var att skratta åt honom med tanke på hur kaxig han blivit på bara ett par dagar efter han låg som en död.

<!–
WriteFlash('’);
//–>Videotext: Prince på lördagen precis innan jag ska åka hem (27 mars 2010)

——————————– OBS ! OBS ! OBS ! ———————————

Att Prince skulle ha dött i någonting som vi kallar kolikanfall är han inte ensam om att varit med om. Han hade tur, både att Karin och hennes mamma beslutade att ge den här naturliga behandlingen en chans – men också för att jag ens visste om ATT den här chansen fanns!

Det är inte alltid som det går så bra som det gjorde i just den här historien eftersom vi ofta tar tag i problemen när de redan gått över styr. Därför vill jag uppmana er alla till att söka efter andra lösningar och förklaringar än de som inte kan hjälpa oss eller våra hästar.

Jag har själv varit blind och litar allt för mycket på människor som sagt att det inte finns någonting mer man kan göra. Ibland är det den bittra sanningen, men till 99 % säkerhet är den just för att vi inte gjort någonting tidigare.

Även om din häst mår bra, så kan den alltid må bättre. Även om du mår bra, så kan du alltid må bättre. Varför nöja oss? Varför inte öppna ögonen för det som kan öppna en helt ny värld och helt nya möjligheter för oss att leva (eller överleva!)

Jag började med att göra en håranalys på både mig själv och hästarna, när vi sedan ser vad problemet är så kan vi även få behandling för detta.

Jag tror att det som var den utlösande faktorn i Prince fall var att han fått i sig mögligt hö. Detta behöver inte vara någonting som tar död på en häst, men när han gått med mag- och tarmproblem i så många månader (år?) så var det så lite som skulle få hela hans kropp att slås ut.

Mag- och tarmproblem leder ofta till stelhet i muskler och sedan följer en hel drös av historier vart problemen sprider sig. Stelheten sätter sig ofta i ryggen, ryggont leder till att hästen tar kortare steg och kortare steg kan leda till hälta. Hältan i sin tur leder till att hästen får förslitningsskador och snedbelastar sig själva – och på så vis har en process blivit född som lätt kan leda till att vi förkortat en hästs liv.

Nu har jag bubblat iväg här igen, men jag blir så ivrig och önskar att vi alla kan hjälpas åt att hålla oss och våra djur friska. Allt jag vill är att hjälpa till och dela med mig av det jag tror på och tycker är bra – nu inte bara genom god hantering utan genom allmänt god hälsa 🙂