Naturligtvisabellas blogg

Helgen hos Johanna var omväxlande och givande. Johanna och Kaiser fick sig en helomvändning i ridningen angående allt detta med takt.

PROBLEMLÖSNING:
* Står ej still efter uppsittning
* Sliter tygeln ur handen genom att rycka ned huvudet för lågt
* Stum och stel mot handen i vänster varv (med bett)
* Icke korrekt ställning i vänster varv
* Trycker sig mycket inåt i högergaloppen
* Näst intill okontaktbar vissa dagar
* Tar ibland tillrättavisningar som hot/obehag (oförstående?)

OBS!
Det Johanna ville ha hjälp med från början var egentligen att Kaiser trycker sig inåt i höger galopp, samt att han kommer för lågt med huvudet och blir tung och seg.

Att han inte stod still vid uppsittning visste hon såklart om men tänkte att det inte var någon fara (man vänjer sig i vardagen). Detta tog jag tag i eftersom jag inte tycker att det är okej att en häst inte kan stå i balans då man sitter upp, hur ska vi då kunna be dem gå i balans.. (?!)

Att ta igenom förhållning i vänster varv har Johanna undvikit genom att rida bettlöst, men jag ville ha bett och kapson för att själv få en uppfattning om problemet och se helheten med allt annat och vad det gav. Detta löste sig också i samband med allt annat.

Att Kaiser tar tillrättavisningar som obehag och är näst intill okontrollerbar vissa dagar har Johanna (modig tjej) vant sig vid och det gör han sällan mer än när det är extrema situationer eller om han inte blivit regelbundet tränad. Dessa två saker löste vi genom att ge honom en värdig uppgift och använda oss av små enkla tekniker som gör att han behöver lyssna.

Att han ställer sig inkorrekt i vänstervarvet är någonting som Kaiser lyckats undanhålla för Johanna och helt enkelt fejkat ställningen (vanligt problem!). Därför har detta varit ett dolt problem.. Det löste en hel del knutar när jag upptäckte detta och löste det 🙂

Kaiser kan vara världens gulligaste, lugnaste (kanske lite väl lugn/loj) och ibland sker en förvandling då han istället blir galen och lever i sin egen lilla värld. De dagar då han sköter sig och både är alert och lugn på samma gång väntar Johanna ut och njuter av i sin sällhet, men varför inte kunna plocka fram dessa dagar lite oftare. Är det verkligen hästen som “bara är sådan” ?!

Uppsittning
Jag satt först upp på Kaiser för att introducera det hela för honom. När jag först bad honom att stå still vid uppsittningen fortsatte han att knalla runt runt på den lilla volten jag hänvisade honom till. Han blev otroligt upprörd när han upptäcke att det fortsatte att gå runt förutom om han stannade. Så fort han gjorde rätt fick han såklart massor av beröm och så kunde vi fortsätta.

Takt och otakt
Det fanns definitivt ont om takt i Kaisers kropp och det var under ganska lång tid som jag bara fick skritta och påminna honom om att hålla takten. Så fort han gick i takt var han alert och lugn på samma gång, skrittade genom hela kroppen med långa vägvinnande steg. När han å andra sidan tappade takten kom rycket i tygeln direkt! Alltså, fokusera på takten så försvinner de irriterande ryckningarna. Takt i varje hjälpgivning och takt, takt, takt 🙂

Vänster varv
Jag märkte väl av att han inte kom igenom i vänstervarvet, väldigt väl! Han lyssnade på vad jag hade att säga/visa som såklart var om takt men han gjorde ingenting åt det. När jag varv efter varv fortsatte att förklara om hur det faktiskt är möjligt att hålla en ren takt och forma sig efter den så gick det upp ett ljus för Kaiser. Han testade att följa och forma sig och vips så var det inga som helst problem med varken stelhet eller stumhet. Nu drog han sig snarare utåt och blev lite obalanserad, men det är bara att träna upp nu när han mjuknat för ryttarens hjälper.

Höger varv
När jag red i vänstervarvet var stelheten mot förhållningarna som bortblåst! Å andra sidan började han nu istället skjuta ut rumpan i högervarvet mot förhållningarna eller trycka sig inåt (precis som i galoppen). Detta tycker jag är positivt eftersom det visar en mer ärlig helhetssyn på problemet, att det blir lika i både trav och galopp. Det känns inte logiskt att han som innan han fungerat bra i skritten och traven men lutat sig inåt i galoppen. Det var dock lätt att hjälpa Kaiser att få ordning på kroppsdelarna så snart spårade han nästan klockrent.

Höger galopp
I högergaloppen tryckte han sig minimalt inåt så det kommer bara vara att fortsätta trana i skritten och traven på det vi gjort nu så är jag helt säker på att galoppen löser sig själv.

Innan har det ju varit svårt att stärka honom i traven inför galoppen eftersom han inte tryckt sig något inåt där. Men eftersom han visar det nu blir det lättare att stärka honom.

Personlighet eller fixidé
Från början var Kaiser arg och upprörd över att jag bad honom om att hålla takten hela tiden. Så fort jag gav honom andrum valde han att ignorera mig och när jag då bad honom om takt igen kom det flera irriterade tjut och han försökte även kasta sig undan mina hjälper. När jag helt odramatiskt låtit honom göra detta men fortfarande predikade om takt trivdes han snart och såg det snarare som en trygghet. På detta vis var han även från marken och med precis samma reaktion efter en stund.

Andra dagen var han som en klocka från marken, dock sköt han ut rumpan ganska rejält. Men det är sådant som Johanna får träna bort sedan när jag åkt hem 😉 När jag satt upp stod han inte still men han tog mina tillrättavisningar jättefint och förstod att det var lika bra att stanna och vänta eftersom jag ändå skulle fortsätta tjata på honom om detta (det är viktigt!) Skillnad på attityd eftersom han dagen innan hotade med att resa sig (och gjorde även detta) efter en stund.

Själva ridningen var varierad idag. Det var en hel del andra i ridhuset och detta gjorde att Kaiser hade svårt att koncentrera sig på det jag hade att säga. Johanna har även berättat att han ofta sköter sig exemplariskt första träningsdagen men att det alltid är kaos dagen efter.

Det gick en stund och Kaiser fortsatte att hela tiden kolla åt alla andra håll än dit jag bad honom. Jag fortsatte att predika om det jag ville att han skulle göra, som idag enbart var att gå på volten och att kanske börja forma sig lite.. Det är viktigt att sänka ribban nä förutsättningarna är mindre bra.

Med huvudet i vädret och bogarna flygandes åt alla håll och kanter kunde jag ändå tillslut lyckas övertyga Kaiser om att gå på volten och faktiskt till och med forma och ställa sig ibland. Med tydliga mål och riktningar, effektiv teknik vid kritiska tillfällen och med ett ständigt lugn gick Kaiser tillslut precis lika fint som under gårdagen. Massor av beröm och en glad Johanna som fick sitta upp på sin glada pålle. De var verkligen jättefina ihop och båda såg väldigt tillfreds ut!

Jag har fått glada mail från Ida som kommit sin fina Cru väldigt nära på väldigt kort tid. I lördags tog vi nya tag efter en veckas “hemläxa” och det var en självklar skillnad på både person och pålle.

När jag först kom till stallet stod Cru i gången och skrapade uppmärksamhetskallande i marken, precis en av de småsaker som vi håller på och tränar bort. Ida lät honom vara när hon ändå inte kunde tillrättavisa honom och lade istället energin på de rätta stunderna 🙂

Vi gick ut till paddocken och den här gången fick Ida leda honom ut med mina hök-ögon på sig. Trots att Cru hade varit lite trotsig i stallet lyssnade han väl på Ida som höll honom bakom sig hela vägen till paddocken.

Problemet är ju som sagt inte när allt rullar på utan vid igångsättningarna och stoppen. Det blev ett riktig nyttigt pass i hjärngympa, mest för Ida. Cru är så uttrycksfull och tydlig i vad han gillar och inte gillar så det var synliga resultat när de arbetade ihop.

Mjuka levande “tag/bedjanden” i linan och hon fick en mjuk och levande häst med sig. Stumma fasta tag i linan och hon fick en stum och fast häst mot sig/med sig.

Från början hade vi koncentrerat oss på att få honom att hålla avstånden men nu har han förhållt sig så fint till Ida att vi kunde börja träna på att de skulle förhålla sig närmare varandra.

Det blev både skritt och till och med lite trav-arbete idag. Vilket gav lite extra krydda på hjärngympan. Att springa vinterklädd och baklänges i djup snö var lättare sagt än gjort tyckte Ida. Cru dansade fint och lätt fram såklart. Lilla häst, han är så fin och har så lätt för sig att han hittar på egna bus för att lätta upp livet. Skarpsint och snabb, vilken kille 🙂

Bildtext: Lientjes öga (30 nov 2010)

Onsdagen den 5 maj
Idag var det Lientjes tur att bli utvärderad. Lena har redan från början
berättat om att hon och hästen inte kommer bra överens alls och att de bara
blir osams. Det var flera år sedan hon senast red henne, istället har hon
medryttare som rider henne i skogen. Det som Lena inte tycker om med
Lientje är att hon uppfattar att hon hela tiden säger nej från början när man
ber henne om någonting. Arbete var någonting som hästen verkade tycka skulle vara på hennes eget sätt, annars kunde det kvitta..

Från marken var hon trevlig, rörde sig bra och var allmänt stabil. När jag
bytte varv var hon väldigt seg och fastnade med frambenen i backen, samma sak
när jag skulle flytta henne. Backa var inte några direkta problem, men det flöt
inte heller på helt och hållet. Jag uppfattade henne som en tjusig dam som
tyckte att det var jobbigt med arbete men att hon gärna gjorde det när hon väl
kom igenom i kroppen.

När vi skulle rida var jag mycket nyfiken på hur det skulle vara. Lena
berättade även att hon gärna gick i pass i skritten istället för att gå i ren
fyrtakt. Allt jag kunde lägga ihop var att hästen bar sig fel med ryttare och
att hon därför gick in i passgång.

Hon försökte bara gå ifrån mig och ”passa iväg”, lade sig i tygeln och ville
bli tung/stark. När jag plockade i henne lyssnade hon knappast alls så jag fick
riktigt rycka i henne för att hon skulle bära upp sig själv. Hon ville gärna
stanna, eller bara tuta iväg.

När hon väl förstod efter en liten stund kom ren skritt ett par steg, sedan blev det återigen lite
otakt men hela tiden försökte hon så vi kämpade med att tajma ihop oss. Hon
kändes inte stel, men när jag skulle flytta bogar och samtidigt förböja lite,
så hon skulle göra det på egen hand utan att ta stöd i tygeln så blev hon
väldigt stum.

Travövergången blev bra, hon passade inte in i traven utan ökade bara på
skritten. Avsaktningen var helt okej, för jag fann henne i traven och takten.
Men det var mycket att ta loss bara genom att rycka i henne och böja och ställa
igenom, för hon låste hela sig. Jag skulle inte vilja kalla henne stel utan
bara spänd och jobbigt med balansen. När det väl släppte så kom flytet i traven
flera steg, för att sedan få börja om igen. Några veckors träning på detta sätt
och hon kommer att bära sig mycket bättre.

Hon liksom slår ned sina hovar, speciellt i traven och blir då fast och stum i
frampartiet – vilket gör det omöjligt för henne att bära sig med lätthet.
Därför kan hon lätt uppfattas som stel och negativ, eftersom hon tycker det är
så svårt.

När Lena sedan satt upp verkade hon också känna skillnad. Med några enkla tips
från mig kom hon också igenom henne fint. Det lilla som jag redan hade plockat
igenom henne hade givit en definitiv skillnad bara det lilla.

Det som jag var mest noga med att kommentera till Lena var att hon absolut inte
skulle vara rädd för att ta tillbaka Lientje, så hon skulle få en ärlig chans
att hinna med sig själv. Sedan skulle hon även våga plocka igenom henne
kraftigt ända till hon lossnar så det inte blir halvt om halvt.

Inte kunde man tro att de inte kommit överens innan, nu när de flöt fram och verkligen förstod sig på varandra med en ödmjuk klang. Det var
verkligen jättekul att se ekipaget och jag tycker till och med att det riktigt lös om dem!

Igår fortsatte vi med Molly och “rus”-problemet (som vi ännu ej märkt av, hihi!) Jag började med lite arbete i lina och hon lyssnade så himla fint. Sedan var det dags för uppsittning och även den gick näst intill felfritt – det enda jag kunde kritisera var att hon ville ta ett steg fram, som jag backade tillbaka, annars lugnt och stilla.

Emma red i skritt och trav, övergångarna var mjuka. Någon enstaka gång ville Molly skjuta ut bog eller söka tryck i tygeln men Emma löste det jättefint.

Lite extra intensiv-hingst-träning, hehe!
Eftersom allt gick som en dans så fick vi lite tid över, det ägnade vi åt att arbeta med hennes lille hingst. En fjording på 140 cm, ett riktigt charmtroll 🙂

Han var till en början lite hård och svår till att lyssna på små hjälper. När han insåg att jag krävde lite uppmärksamhet började han busa runt som ett föl – ja, han såg ut som en busig hund som liksom sänker framdelen och kastar sig fram och tillbaka.

Efter busmakerierna kom han in i en fas där han försökte inbilla sig att om han lådsades som om jag inte var där kanske jag skulle försvinna.. Självklart försvann jag ju inte, utan speglade bara hans egna beteende och när han tröttnat på detta hade vi en riktig liten pudding som dansade omkring mig.

Det var till en början lite som kriget, med både bufflighet och lite knytnävar men det tog som sagt inte lång stund innan han tyckte livet var ganska okej trots allt.

Komiskt var det att det varvet som Emma haft väldigt mycket problem i nu var det enkla varvet och det andra som han funkat i bättre nu var det svåra.

Hästar är fenomenala på att lura oss, men än en gång rev jag muren och fick lära känna en underbar liten pålle som vågade lita på mig på mycket kort tid 🙂

Emma hörde av sig till mig då hennes nya unghäst var omöjlig att få stopp på. Hon började trava iväg så fort hon kommit upp i sadeln och ogillade verkligen bettet.

Molly fick ej vara kvar hos sin förra ägare just pga. detta problem som blivit allt mer omfattande och farligt. Molly bara drog och ville inte acceptera bettet.

Efter en dags träning gjorde hon inte ett enda försök till att dra, hon bara bar sig helt fantastiskt fint med Emma på ryggen – så himla trevlig pålle!

Ett enda litet tygeltag som jag introducerade för henne fick henne att helt ändra attityd (jag tror jag ska börja kalla det “det magiska tygeltaget” hehe)

Jag började med att arbeta henne från marken och sedan var det dags för uppsittning. Allt gick som en dans, men det säger inte att framtiden är problemfri. Små bakslag är vanliga men eftersom Emma nu vet hur hon ska tackla saken så kommer det lösa sig lätt som en plätt.

Fortsättning följer imorgon..

Bildtext: Söta Molly efter lite introduktionsarbete (29 mars 2010)