Naturligtvisabellas blogg

Här har ni ett udda inlägg som är från ett dokument med feedback som ska skickas till ett lastningsekipage som skickat videoklipp till mig.

Vad jag vill ska framkomma är hur lite (något?) det handlar om lastning, så fokusera på lösgörande arbete istället!

Allmänna tips
Allt handlar om lösgjordhet, vilket innebär att
det som inte ger någon avspändhet, lösgjordhet, gör heller ingen nytta
utan förstör snarare.

Allt gäller millimeter. När det gäller flyttningar, steglängd, formgivning, lätthet, korrigeringar osv.

Skänkeln är drivande – inte handen.. Tänkt ridning!!

Delar ur “Analys av 8 minuters lastträningsvideo”
Du
flyttar henne åt hennes vänster, hon skjuter ut vänsterbogen och går
med för mycket med rumpan före. Hon ska kunna flytta framdelen utan att
rumpan slinker med. När hon bara kan flytta framdelen så att rumpan står
kvar, då är det dags att flytta med rumpan.

Direkt efter
korrigeringen åt höger kliver hon över tillbaka till vänster och där har
inte korrigeringen gått igenom. Hon balanserar även tillbaka sig här åt
vänster igen.

Pausen som sker innan ryggningen som kommer är en
bra tanke, men eftersom hon inte kom igenom muskulärt av övningen innan
blir den bara en väntan. Här vill man att hon ska slicka och tugga.

Ryggning
är tänkt som beröm och vila/eftergift. Hon tar direkt och vrider sig åt
vänster med rumpan så istället för att fortsätta rygga skulle en paus
ske och rumpan skulle korrigerats in, för att sedan fortsätta
ryggningen.

Ryggningen går i tvåtakt, vilket innebär att hon inte
gör det i eftergift, för då lyfter hon varje hov försig i en ren
fyrtakt. Så därför skulle hon flyttats sidvärtes baklänges för att
lösgöras.

Använd gärna volten åt vänster för att flytta henne
utåt åt vänster så hon formar in sin högerbog. Allt ska ske av ett syfte
🙂 Om man här hade valt att inte gå upp på rampen utan stannat kvar
nedanför och tagit igenom det som ovan nämnts hade hon säkerligen visat
hur hon kastat upp huvudet eller försökt på något annat
liknanade vis att ta sig ur ramen.

Eftersom
ni här går upp på rampen resulterar det i att hon blir lång, halsen
sträcks och hon tappar sina bakben bakom sig eftersom de ej är på plats.

Genom
det lilla tixet hon gör genom att kasta fram nosen och glida lite med
kroppen åt höger visar hon att hon inte är eftergiven och ihopriden. Det
tecknet är väldigt lätt att missa 🙂

När du flyttar henne åt
vänster går hon bakom sig med höger framben och rumpan slinker med för
snabbt, vilket gör att hon inte lösgörs. Hon ska kliva framför sig och
rumpan ska komma mjukt och naturligt eller helt kunna stå kvar.

Hon
tixar även här lite diskret i handen genom att putta mulen mot väggen
på vänster sida. Alla tix som händer med hästens huvud, alltså i vår
hand, är tecken på att deras bakben är inaktiva eller att de inte är
lösgjorda.

Hon är för böjd när hon flyttas åt höger, hon ska
rätas upp på yttersida. Antingen genom skänkelns inverkan på yttersidan
eller genom handens förhållande, uppfångande inverkan.

De små
stegen då hon rättar sig själv bakåt innebär även dessa att hon inte
tänker nedåt och framåt och är även ett tecken på att hon glider ifrån
dig och faller isär.

Flyttade snällt åt vänster men tyvärr inte genom kroppen, samma som innan.

Började
kliva på fint åt höger, men tappar balansen och glider med åt höger med
rumpan i liten obalans. Flyttningarna därefter är lite tvetydliga. Det
behöver vara större och tydligare steg, framdel och bakdel för sig så
hon inte trippar med små steg med hela sig.

Om du ber henne om
detta lär hon tappa balansen och du får mer i handen. Säger du att hon
ska akta din hand lär det resultera i att hon väljer att gå bakåt eller
bort från dig på något vis och då visar du henne bara tillbaka i en
direkt korringering och så upprepar du detta till hon finner sin egen
balans.

Hon tixar även lite uppåt med huvudet för att visa att hon inte riktigt har balansen i benen.

Viktigt
när hon flyttas åt ett håll att hon ett; har huvudet nedåt framåt, två;
väntar med att flytta och står helt still i nedåt framåt sökningen,
tre; flyttar igenom kroppen och fyra; står kvar dit du flyttat henne så
hon inte tar ett steg tillbaka åt andra hållet.

När hon glider
ifrån dig i utbackningarna ska du använda skänkeln för att korrigera
henne fram till din hand igen. Stannar hon för handen glider hon bara
ifrån dig mer och blir lång. Om du korrigerar henne till handen med
skänkeln hämtar du bakbenen in under henne. Här kan också lätt en
protest eller två komma i form av att hon kanske glider bakåt mer eller
åt sidan. Korrigera henne in i ramen, sedan nedåt framåt stilla, slick
och tugg ska komma.

Att hon kastar sig så långt är för att hon
långt innan ni kommit dit in visat att hon inte kommit igenom muskulärt i
kroppen, därför blir kastet desto större för ju längre in ni kommer. Du
ska vara kvar inne i transporten och låta linan löpa annars lär hon sig
att du följer med ut.

När ni går tillbaka mot transporten och
ska börja flytta igen, ångrar du dig och går tillbaka dit hon kastade
sig. Vilket hon tolkar som att ni ska vara där. Hon lägger hela tiden
tyngden på sin vänsterbog, vilket vid tillfället hade varit perfekt att
korrigera in istället för att gå tillbaka dit hon kastade sig (varför
gick ni dit?? Där vill ni verkligen inte vara..)

När ni står där
skjuter hon ut högerbogen och det ser ut som om du vill flytta henne åt
vänster, men sedan får hon beröm när hon går åt höger. Flytta henne
alltid åt det håller hon inte vill gå åt, eftersom det är där
spänningarna ligger.

Att hon i pausen sedan slickar och tuggar är
för att hon flyttar sig fint genom kroppen, dock var det inte åt höger
hon behövde flytta utan åt vänster.

När du därefter flyttar henne åt vänster är det på god väg men hon flyttar framdelen för lite och bakdelen för mycket.

Ni
är för nära varandra i handen. Att du ”håller fast henne” gör att det
blir omöjligt för henne att balansera upp sig själv och därför får du
bara mer och mer i handen. Om du inte upplever att du får något i handen
är det istället kasten som kommer komma eftersom hon inte känner sig
självständig i ”er dans”.

Kanonfin flytt åt hennes höger, men
eftersom hon har så lätt för det där bör hon rätas upp mer för att
verkligen komma igenom extra.. eller prioritera att flytta åt vänster
eftersom det är där hon är stel.

Synd att inte denna
lösgjordheten sker framför transporten där den behövs. Står man en bit
ifrån relaterar inte hästen till det på samma sätt som när man kommer
till transporten och därför får man upprepa allt där för att se om det
fungerar på samma sätt.

När hon kommer upp på rampen igen behöver
hon korrigeras bort från sin vänsterbog som hon står och tynger på. Då
hade hon protesterat och du hade kunna ta igenom det, istället för att
det ska komma som en överraskning inne i transporten i form av kast
senare som jag antar att det gör.

Tanken är helt rätt när du ber
henne att stå till, men eftersom ni ”hänger på varandra” och hon blir
fasthållen i huvudet så ger du henne möjligheten att vila huvudet där
och alltså balansera på ett ”femte ben”, vilket resulterar i att hon
blir framtung och står och vankar. Där bör korrigeringarna ske med den
förlängda armen istället för rösten och handen.

Ibland flyttar
hon fint, som nästkommande flyttning, men tyvärr flyttar hon tillbaka
sig när du av någon anledning tittar på hennes vänstersida. Vilket gör
att hon blir obalanserad.. Där skulle hon inte flyttat.

Kastet,
där ska du vara kvar och inte följa med. Vinkla huvudet mot dig när hon
drar. Eftersom hon dessutom även denna gång drar åt vänster avslöjar hon
för dig att det är hennes vänstersida hon sitter fast i. Visst är hon
snäll som talar om för dig vad du missat 🙂

En schysst, men arg
och ogenomtänkt korrigering på hennes vänsterbog kommer sedan. Vilket är
synd! Hade du tänkt på att korrigera henne med lugn och konsekvens där
hade du tänk på att ha hennes huvud rakt fram och vara beredd på att hon
självklart skulle dra åt vänster igen.

Korrigeringen skall
aldrig vara en bestraffning för någonting som hon gjort utan det ska
vara en korrigering antingen i språnget, eller så ska det vara en
konsekvent övning där du ber henne gå åt höger i lösgörande syfte.

Det blir ingen överraskning att hon härnäst kastar sig åt vänster igen..

Din
röst är här arg och ”stilla”-kommandot är här helt onödigt. Använd
röstkommando när du vet med säkerhet att du kan korrigera henne till det
du ber henne om.

Hon märker på både din röst och kroppsspråk att
du här visar spänningarna i din kropp vilket gör att hon blir än mer
studsig och hoppig.

När hon står still och är duktig ska hon ha
beröm, gå fram till henne och stryk i pannan. Hon får inte bli
bestraffad eller osäker för att ni missförstår varandra.

Här är
hon väldigt osäker, ledsen och känner sig missförstådd. Hon vill så
gärna visa dig och hon är väldigt duktig på att göra det men hon känner
att du inte förstår och då känner hon sig maktlös och orättvist
behandlad.

Här hade varit läge att antingen samla sig, krama och
förlåta varandra. Fortsätta och försöka men om det går på samma sätt,
avsluta och höra av dig till mig, eller försöka lära av henne och se vad
hon verkligen säger – men det är svårt! Jag säger ingenting annat, men
det här är rent muskulärt arbete som jag lärt mig under flera år av
praktisering på massor av olika hästar. De lär oss, men vi måste
verkligen kolla så noga.

Hennes reaktion härnäst är helt i sin
ordning. Hon skriker ordagrant ”Matte det sitter i min vänstersida,
lösgör mig så vi kan fortsätta!!” men får till svars ”Nedrans häst
varför måste du kasta dig??!!”

Hon kämpar fortfarande för att
visa att det är i vänstersidan det sitter, men här ser du inte någonting
av vad hon säger dig för allt hon gör känns som disrespekt tror jag att
du tycker här..

Straffbackning får inte förekomma under några somhelt omständigheter!

Att
flytta ett helt varv runt tjänar ingenting till utan skapar bara
förvirring. När hon dessutom hållsfast i handen gör inte förflyttningen
någon nytta eftersom hon inte kan lösgöras från sitt bogparti när hon
blir framtung. Hon flyttar mest genom rumpan och det är framdelen som
skall frigöras, viktigt att tänka på!

Straffbackning är som sagt
INTE tillåtet! Ryggning ska vara bekvämt och eftergift.. Skall
ryggningen användas för att lösagöra ska den i sådant fall göras
sidvärtes baklänges eftersom rakt bakåt lätt skapar spänning och i
synnerlighet tvåtakt, vilket är högst oönskat.

Sjävklart har hon
vid det här laget lärt sig att du följer med ut när hon drar så det är
ett säkert kort för henne som hon såklart använder sig av eftersom hon
känner att hon inte kan göra sig förstådd.

Dessutom drar hon
enbart åt samma håll, vilket fortfarande är vänster, och då visar hon ju
faktiskt även i sina utfall att det är i den sidan det sitter. Så läs
av istället för att irriteras av att hon upprepar detta!

Nu sökes träningsekipage i Kalmar-trakten då det finns ett lastningspar som önskar dela på milersättningen. Det rör sig om helgen vecka 46 så hör av er till mig om ni tycker det låter intressant, med vad ni än önskar för träning/problemlösning 🙂

Endast 2-3 platser finns kvar!

Det spelar ingen roll hur väl vi vill om kunskap saknas. Det spelar heller ingen roll hur väl våra hästar vill om de inte känner sig bekväma i sig själva.

Rubin är en praktexempel på “världens snällaste häst” men som det ändå gått lite snett med!

En stor dam på säkert över 170 cm i mankhöjd, endast 6 år men mer som en erfaren dam än en oerfaren unghäst. Men så gick någonting snett..

Hon hade varit på prov hos sina tänka nya ägare i några månader och sedan köpte de henne, verkligen en kanonhäst. Alltid hade hon varit lite svårlastad men det var ingenting som kändes som ett stort problem.

Problemen började med att Rubin hade sår på huvudet.. hon började slå upp huvudet mot dörröppningar, boxöppningen och även i transporten när de lasttränade. Det slutade med att hon till slut slog upp sig så att det blev ett stort problem att det blev farligt att bara gå in och ut genom boxöppningen..

När jag kom ut arbetade vi igenom hela Rubins kropp i rörelseterapin och det var en hel del saker att ta igenom. Gå mot tryck både i lina och kropp, att flytta tassar, balansera sig, hitta en överlinje, sänka sig nedåt framåt utan att tappa överlinjen. Introduktionen höll på hela första och halva andra träningspasset. Sedan var problemet inte längre ett problem utan mest en oro då det sitter mycket i “tixet”/idén också, men så länge musklerna är i gott skick och man inte betér sig klumpigt så samlade hon sig nu istället genom portarna, som hon innan kastat sig flackt upp mot.

Vi fortsatte med att träna bort “problemet” = nu en fobi, mer exakt och anordnade därför ett mjukt lätt lakan att slå upp huvudet i. Dessutom tog vi ett ridpass med viktiga övningar att gå igenom så hon inte faller tillbaka i kroppen rent muskulärt.

Igår och idag har jag varit och lasttränat Rubin och hon går numera in och ut som en klocka, med ledare och på egen hand, lyssnar till en mjuk hand och för drivande och/eller placerande skänkel/förlängd arm i kombination och hjälpgivning.

Blir hon osäker drar hon sig ur ett steg lite för fort med försiktigt och detta är endast precis där taket tar vid eller slut. Lika bra gick det med mig som med matte!

Åkte en tremetare också vilket gick felfritt, samt lärde matte att “dansa med sin häst” så de kommer i samklang och samförstånd – speciellt i utlastningarna 🙂

Inramning!
..ordet som jag ofta använder mig av är egentligen – balansering, som jag också använder mig av en hel del – såklart Bella 🙂

För att öva balanssinnet behöver vi träna oss genom att göra olika balansövningar. Det finns olika typer av övningar, men den bästa övningen är vardagshållningen. Problemet vi har där när det gäller hästar är ju att VI ofta blir problemet.

Dessutom kan man ha en god balans, men en usel kroppshållning. Så det viktiga när det gäller att balansera oss är att vi går djupare i ämnet..

OBS!
> En balanserad rörelse
> Balanserad kroppshållning i en balanserad rörelse
> Balanserad hälsa med en balanserad kroppshållning i en balanserad rörelse
> Balanserad sinnestämning med en balanserad hälsa med en balanserad kroppshållning i en balanserad rörelse

Hoppas jag inte tappat er här?!
Tänk även på att detta är en snilleblixt, från ovan kommen, som en oslipad diamant..

Balanssinnet
Balanssinnet fastställer kroppens inriktning i förhållande till tyngdkraften så att en gynnsam kroppsställning kan bibehållas.

I kroppens muskler sitter proprioceptorer som registrerar hur spända musklerna är vilket även ger en bild över musklernas läge så att man får en spatial uppfattning av hur exempelvis armar och ben befinner sig i rummet.

Proprioception
Proprioception är varje människas förmåga att kunna avgöra de egna kroppsdelarnas position, vilket är en del av ens kroppsuppfattning. Detta fenomen kallas även djupsensibilitet och är nödvändig för att kunna hålla balansen. För att kunna detta använder sig kroppen av en särskild sorts receptorer, proprioceptorer. Receptorerna registrerar ledernas lägen genom att registrera spänningen i muskler och senor. Viktigt är att denna information inte alltid görs medvetet av oss. Receptorerna skickar informationen i lillhjärnsbanor i ryggmärgen till lillhjärnan där beslut om åtgärd fattas. Då vi blundar och medvetet försöker avgöra i vilken vinkel vårt knä (exempelvis) är böjt i leds informationen från proprioceptorerna till somatsensoriska cortex där informationen görs förståelig för oss.

Nu blev det informativt med människor som exempel. Några texter är kopierade från Wikipedia.

Näst sista dagen här för min del. Vi började med lastträning
hos det arabiska fullblodet Etan. En väldigt inspirerande och tankeväckande träning
med lite mer detaljer om lastningsarbetet. Matte fick dessutom själv känna på
och reda ut ett kast ut ur transporten.

Vi åkte vidare till Magic, som idag fick prova på att åka en
runda i transporten. Allt gick hur bra som helst och jag fick en chock då jag uppskattade
hans ålder till sju år, när han faktiskt bara var tre.

Efter lunch (”ja men vi vet ju att snabbmat är onyttigt, så
då gör det inget om vi äter det”) var det dags för ett helt nytt
träningsuppdrag igen. Det handlade om hästen Rubin, som hade väldiga problem
med att våga gå ut och in ur boxen, stallet och andra trånga utrymmen. Detta på
grund av att hon kastade upp huvudet så extremt att hon helt enkelt hade slagit
upp nosryggen och pannan flera gånger.

Redan på väg in i ridhuset fick vi se hur invant hennes
beteende var, då hon knappt vågade sig in genom dörren. Väl inne byggde vi upp
en picadero och Isabella satte igång med introduktionen. Det dröjde inte länge
innan den från början lite oroade hästen slappnade av och blev mycket tryggare
i situationen. Några timmar senare hade många av spänningarna släppt och det
var dags för dagens eldprov – att gå ut ur ridhuset, in i stallet och in i
boxen. Rubin tvekade lite innanför ridhusdörren, började nästan kasta upp
huvudet, men ångrade sig sedan plötsligt och höjde istället ryggen och gick ut
i fin form. Helt otroligt vilken skillnad. Samma sak hände i stalldörren och
även in i boxen.

Måndag, måndag, måndag. Regn, regn, regn. Välbehövlig sovmorgon
innan vi tog itu med ordentligt stallarbete – för första gången under hela
praktiken (!). Det handlade helt enkelt om att packa en väldig massa hösilage i
påsar, balansera oss uppför en väldigt blöt och väldigt hal träramp till logen
och sedan lägga ut det på tork på en presenning. Träningsvärk? Kanske lite…

Lösdriften städades också i ordning innan Isabella åkte iväg
till dagens första träning, medan jag stannade kvar för att blogga och städa ur
transporten som skulle lämnas tillbaka på eftermiddagen.

På kvällskvisten åkte vi iväg till ponnyn Millan igen. Det var dags för sista
träningen för den här gången. Hon hade en dålig dag, vilket resulterade i några
steg tillbaka sedan förra träningen, men kvällen avslutades lika positivt som
senast och både ponny, ägare och Isabella verkade väldigt nöjda.

Vi påbörjade morgonen med att ta in Compadre och Zebastian
så att de skulle hinna torka under dagen. Därefter gav vi oss iväg till Jullan
igen, för att försöka få på henne på transporten. Isabella upptäckte här hur
mycket introduktionen hon brukar göra faktiskt ger. Jullan var tillbaka på ruta
ett igen och till slut fick ägarna ta med sig sin andra häst – Pistolen – som moraliskt
stöd. Då gick lastningen bättre och de kom iväg till Vaggeryd.

När Jullan hade lastats av åkte vi hemåt igen för att fixa i
ordning hästarna. De borstades ordentligt och snyggades till med svansflätor
och täcken. Zebastian fick dessutom lindade ben och Compadre hade dagen till
ära en helt ny grimma.

Vi anlände till Vaggeryd några timmar innan clinicen skulle
börja och Isabella jobbade lite med hästarna i ridhuset. Jag fick öva på den
komplicerade konstformen att hålla Zebastian, som var något avundsjuk på all
uppmärksamhet Compadre fick. Väl färdigtränade lastades hästarna på transporten
igen, så åkte vi bort för att installera dem i dagens boxar. Oturligt nog
råkade stallet vara ordentligt låst när vi kom fram, så det blev lite trevlig
väntetid ute i kylan. Där fick jag se ett av Zebastians omtalade skakande
anfall. Något liknande har jag aldrig sett förut, väldigt läskigt men väldigt
intressant.

Clinicen inleddes med en presentation. Jag höll mig något på
avstånd för att sköta videokamerorna (batteribyte, kamerabyte, snurrigt värre!)
och Isabella satte så småningom igång med introduktionen. Eftersom hon hade
träffat Jullan två gånger redan hade hon hunnit bildat sig en liten uppfattning
om vad det var för en häst hon hade framför sig. Största fokus i picaderon blev
att få Jullan att slappna av och sluta stressa igenom alla övningarna. Det tog tid och tyvärr gjorde det ihärdiga
regnet det lite svårt för publiken att höra vad som sades, men till slut var
det dags att introducera transporten. Efter en stunds fortsatt träning där
kunde Jullan och Pistolen lastas och åka hem lugnt och fint. Fortsatt
uppföljning av träningen är vad som återstår nu för att helt och hållet få
lastningen säker.

När själva clinic-delen var avslutad åkte vi för att fika.
Därefter var det några glada kvar som även ville se Isabellas arbete med
Compadre och Zebastian. Sagt och gjort, de lastades på transporten och det bar
av till ridhuset igen. Där blev det en liten show med mer detaljer om hur
Isabella jobbar och även med möjlighet för de kvarvarande åskådarna att själva
prova på både inkallning, stegring och lastning. Mycket trevligt med sådana
entusiastiska människor som verkligen vill lära!

En fin kväll fick ett fint avslut och vi däckade ganska
omgående när vi väl kommit hem.

Tyvärr ville minneskortet till kameran inte samarbeta med mig denna afton, så några bilder blev det inte.

Som ni märker så blir vi bortskämda dessa dagar av Kajsa som är otroligt duktig på att blogga, uttrycka sig i ord och beskriva händelseförlopp och känslor ang. mina jobb med hästarna. Jag känner mig RIKTIGT lyxigt bortskämd med detta dessa tio dagar så jag kommer ha en riktigt frisk press på mig när praktiktiden är slut på onsdag.

Tre dagar har ni kvar att njuta av goa detaljer så keep visit my (and Kajsas) blogg, passa på 😉

Nu är det sängdags för en trött som har fullproppat schema både bakåt och framåt i tiden. Härligt härligt! Många som fått upp ögonen för den muskulära väsentligheten hos våra fyrbentingar <3

Lördagsmorgonen spenderades hos Millan igen. Den här gången
började Isabella arbeta direkt med transporten och lade stort fokus på att
verkligen få loss alla de kvarvarande spänningarna i ponnyn. Träningen gick
väldigt bra och som avslutning fick matte prova på att lasta och att leda
Millan på ett mer korrekt sätt, utan att hon sköt ut bogen och försökte springa
före.

Dagens andra träning var hos en hingst som också hade lastningsproblem.
Han var dessutom halt och behövde därför kunna åka transport till veterinären inom kort.
Isabella började som vanligt med introduktionen i picaderon innan hon gick
vidare till träningen utanför transporten. Spänningarna i den här hästen satt väldigt hårt och det tog lång tid innan de släppte. När avslappningen väl kom
var han väldigt trött och höll nästan på att somna, men det syntes på honom att
det var en välbehövd trötthet.

När Isabella arbetar med just lastträning
berättar hästarnas muskler oerhört mycket för henne. Det visade sig att den här
hästen som föl hade transporterats tillsammans med sin mamma. Han hade inte
velat gå på transporten och därför blivit lyft in, för att sedan skiljas abrupt
från mamman då hon lastades av på en plats och han på en annan. Under hans
uppväxtår hade han alltså gått omkring och burit på den här spänningen, som
inte visade sig förrän han stod utanför en transport igen.

Efter lastningen med hingsten var vi tvungna att åka ut för
att stämma av läget med hästen som skulle medverka på söndagens clinic. Ägarna
hade försökt lasta henne på en lastbil på morgonen, för att i den kunna ta
henne till clinicen dagen därpå, men inte ens det hade fungerat. Det var
quarterhästen Jullan vi möttes av. En mycket stressad häst, som ville vara till
lags så mycket att hon inte hann tänka efter en sekund själv. Att quarterhästar är
bra på att backa var väl ingen direkt nyhet och backade, det gjorde hon – ut ur
transporten så fort som möjligt. Eftersom det här var ett litet specialfall,
när hon skulle vara med på clinic dagen därpå, hoppade Isabella för första
gången över introduktionen. Kvällen ägnades istället åt självlastning och åt att hästen
skulle förstå att pisken som lades mot rumpan betydde att hon skulle stanna
kvar och inte kasta sig ut. Träningen avslutades då hon stod kvar hyfsat lugnt
och det återstod att se om vi verkligen skulle få med oss henne iväg till Vaggeryd
på söndagen.

Den här dagen fick jag sovmorgon eftersom Isabella skulle
iväg på möte. Väldigt lyxigt att kunna kliva upp när man vill.

På eftermiddagen var det dags för ett helt nytt ekipage
igen. Det handlade om lastträning med c-ponnyn Millan som hela tiden brukade
kasta sig baklänges vid lastning. Hon hade dessutom varit med om en olycka där
hon hamnat liggandes i transporten. Isabella började med att ha en introduktion
som vanligt. Hon fokuserade först på att få Millan att forma sig rätt i hörnen
och att skritta avslappnat. Därefter påbörjade hon det lösgörande arbetet. Det
tog ett tag att få igenom de olika övningarna på rätt sätt, men så småningom
gick det lättare och lättare. Isabella bestämde sig därefter för att introducera
även transporten den här första träningen och i slutet lastade Millan sig
själv, utan bakåtkast.

Det var häftigt att se hur denna lilla ponny, som enligt många bara var en “tjurig pissmärr”, förvandlades från drake till lamm. Hennes nyfunna, avslappnade kropp gjorde henne till en helt annan häst. Ett starkt argument för att det inte finns hästar som föds sura, dumma eller elaka. En häst föds alltid utan spänningar, människans senare inblandning är vad som kan påverka dess kropp och mentalitet negativt.