Naturligtvisabellas blogg

Efter en hel del arbete i boxen, för att behålla energi-nivån så låg som möjligt tog jag idag träningen till en annan nivå.

Markarbetet med Gimli idag blev första gången “på riktigt inför ridningen” så jag tog på sadel och träns. Jag behövde inte sitta upp för att få chansen att träna på just det som Mia haft problem med.

Sätter mig inte gärna upp på pållisar som jag vet har problem från ryggen, då jag alla gånger hitintill har lyckats utvärdera det från marken och sedan när det är dags för uppsittning har utrotat grunden i problemet och bara har finliret kvar 🙂

Nu är vi verkligen på riktigt på G, med Gimli. Nu när locket är öppet, är det bara ducka för alla känslor som slinker ut, samtidigt som vi fyller på med goda energier ♥

Bildtext: Gimli, en “i stallet-träningsdag (15 maj 2012)

Kerstin och Emil är ett ekipage som ridit för mig till och från i ett par år. De tränar först och främst på kommunikation, förståelse och självkänsla i ridningen med mål om att släppa på alla mentala och fysiska spänningar.

Emil är en nordsvensk av den klassiska tunga typen men är ändå lätt och följsam i ridningen, en perfekt skolhäst när du ska veta om du gör rätt eller fel. Han speglar tydligt sin ryttare och det blir lätt för mig som står på marken att se en helhet hos ekipaget.

Kerstin som suttit väldigt spänd i sadeln har lärt sig massor om tillit av Emil. Vi har genom åren kämpat för att uppnå en så pedagogisk ridning som möjligt så utrustning och tillvägagångssätt har vi varit och omstrukturerat.

De rider idag med en dressyrsadel för att sadeln inte ska arbeta emot sitsen, långa stigläger för att komma djupare och i mer balans. En lätt hand med en halvlång tygel, sits och hand tillsammans, logiskt tänkande och en inkännande sits.

Två individer som idag har arbetat upp en gemensam balans och Emil har behandlats en period hos Morgan Strålman för lite inre obalanser, samtidigt som jag och Kerstin har gått igenom och “gjort om” mycket som man en gång lärt sig utan att egentligen veta vad det är man gör, hur man gör det eller varför!?

De har färdats tillsammans på en helt otrolig resa och senast jag var hos dem fick jag den bästa belöningen en tränare kan få – nämligen att min kära elev tog egna initiativ, förstod vad hon gjort och varför, hon gjorde rätt, korrigerade sig själv och sin häst, var avspänd och inkännande och med det största leendet på läpparna gjorde hon övningar tillsammans med sin häst som hon aldrig vågat hoppas på – helt på egen hand!!

Jag stod i mitten av ridbanan med hakan i backen, medan ett ekipage fullt av tillit, självförtroende, fin självkänsla och ödmjukhet red runt omkring mig i alla tre gångarter.

Rädslan som från början varit Kerstins största fiende fick inte längre något fäste i henne och Emil som stelnar till när hon stelnar till följde henne som ett rinnande vatten, vilket skvallrar om en mycket god och pedagogisk sits och avspändhet.

Vill delge er detta och visa att ridning är inte bara ridning som så många tror, vill ha det till eller är rädda för. Ridning är att vara ett tillsammans med sin häst, precis som i vilken annan relation som helst! Ta fram dina känslor och börja arbeta med dig själv och din vän så når ni till stjärnorna 🙂

När vi är sanna mot oss själva och våra hästar kan vi bli de bästa instrumenten för att lära och lära ut. Vare sig du vill stå på en prispall, mysa runt i skogen eller vad annars som tilltalar dig tillsammans med din häst – så lyssna till ditt hjärta!
Bildtext: Emil (bild lånad av Therese)

Idag fick Gimli sin första egentid tillsammans med mig. Vi pysslade med “vardagskommunikation”, som alltid ligger först på schemat med nya pållar på besök. Ibland har jag med de andra från början för att det känns bäst, men med Gimli fick jag en magkänsla av att vi skulle ha egentid.

Inatt, första natten har han och Zorro fått gå tillsammans och Compadre och Zebastian i en annan hage. En intresssant och nyttig delning för Zebastian.. men nu går de ihop alla fyra för att Gimli ska få smälta alla intryck och diskutera saken med mina pojkar.

Så är det en “liten” pojke på intåg till Götestorp, närmare bestämt senare i eftermiddag. Kommer bli en spännande resa tillsammans 🙂
Bildtext: Gimli hemma i sitt stall (bild lånad av Mia)

Verkligen en
KANON-ponny som kan gå hur långt som helst och är värd allt. Men
eftersom
läget blivit lite akut för ägarna är priset kraftigt reducerat!

Vill du ha en ponny med väldig fin kapacitet och sparsamt
tävlad, erfaren men oförstörd – så är Zorro den du söker. Så coolt psyke
och ingen reaktion på miljöombyte kan inte annat än att plocka rosetter
och med den kroppen, rörelserna och spänsten är det till de högre
klasserna han tar er!

Zorro är en maxad C-ponny på 11
år, knabstruperkorsning. En ponny som syns i mängden med stora steg för
dressyren, spänst och kraft i hoppningen och helt enkelt en stor pärla i
ett litet format.

Han är löshoppad ca 120 cm, med mycket god
teknik. Bjuder lika fint själv som med ryttare och tar dig lätt till de
högre klasserna. Lätt att klippa, lasta, sko, hantera i allmänhet osv.

Väldigt
cool i psyket både från marken och i ridningen. Mycket energisk,
samarbetsvillig och följsam. En ponny som tar dig till de högre
klasserna om du är en god ryttare!

Zorro är pigg och framåt i
skogen, funkar ensam och i grupp. På ridbana går han som en klocka med
fin energi. En välutbildad läromästare men behöver en rutinerad ryttare.

Okomplicerad
i hagen med andra hästar, har gått både på lösdrift och uppstallad på
box. Listan kan göras lång på hans fina egenskaper, men du gör bäst i
att uppleva honom i verkligheten. Hör av dig för mer information om du
tror att Zorro är ponnyn för dig, skicka gärna mail först! Endast
seriösa köpare gör sig besväret!

Står nu hos tränaren Isabella
Hultgren för vidareutbildning. Han går i stadig form i samtliga
gångarter med god bärighet och rörelsefrihet. Öppna och sluta i båda
varven och samtliga gångarter. Mycket stora rörelser för sin storlek och
tack vare knabstrupern i honom bär han upp sin ryttare väl. Perfekt mor
och dotter-häst.

Han är tävlad förr, men av ointresse av ägaren
har han inte varit på tävlingsbanorna nu på några år. Säljes pga. att
ryttaren tyvärr vuxit ur honom och ska övergå till stor häst.

OBS! Ryttaren på bilderna är närmare 170 cm lång

Pris: 30 000 kr inkl. moms

Utrustning ingår i priset!

Ett ekipage som jag träffade för första gången i Växjö, under senaste träningshelgen, var Danni och hennes halvblodssto Akira.

Vid
den första introduktions-analysen kom massor av beteenden och
reaktioner som Danni kände igen sedan innan. Jag som kommer in som helt
neutral och hanterar en okänd häst talar i ett fritt flöde och sedan är
det upp till ägaren att tolka vad som kommer fram 🙂 ..vilket alltid är
lika spännande eftersom det blir små pratstunder om händelseförlopp nu
och förr, liknelser från marken och i ridningen osv.

När det var
dags för ridningen kände jag hur Danni och Akira blev uppdelade och inte
nådde varandra.. en känsla som jag alltid är noggrann med att lägga
vikt vid och ta tag i.

Jag visste sedan innan att Akira gärna
blev stark och extremt var just hoppningen. Så, här ville jag skapa mig
en egen uppfattning av känslan som man enbart känner genom att själv bli
ett tillsammans med hästen.

Jag och Danni bytte plats och jag
upplevde precis det som jag sett från marken när jag såg Danni på Akiras
rygg. Gå, gå, gå och göra, göra, göra.. var fanns hästen som väntade,
lyssnade och kände in sin ryttare?!

Att hon var stum i sin kropp
kändes väl, men frågan är varför. Sitter något som är stumt alltid
fysiskt eller är det i själva verket mentalt? Är det någonting som gör
ont, är obehagligt, en kommunikation som inte riktigt klaffar till
hundra.. Funderingar!

Det är vanligt att hästar blir starka, att
vi fastnar i varandra och vi börjar snurra i en ond cirkel som vi har
svårt att ta oss ur.. och det är då jag börjar predika om ett jämnt
energiflöde, en jämn hjälpgivning där vi har en balans i oss som speglar
vår häst. En svår, men nödvändig konst!

Vi kom fram till en hel del saker med Akira denna träningshelg. Hon
slappnade av och fick förtroende för handen när vi tog bort bettet och
red henne bettlöst. Fastnar hon fastnar inte vi, diagonala tygeltag
istället för mot, inåt istället för utåt, hjälpgivning istället för
korrigering 🙂

När Danni åter satt upp fanns det en kommunikation och med mig hack i
häl, guidande från marken syntes det hur både häst och ryttare lös upp
tillsammans mer och mer för varje steg de tog tillsammans.

Idag har de kommit förbi en hel del avdragkampen tack vare en enkel
analys och några tänkvärda tygeltag. Fortsättning följer med detta
spännande ekipage..

På gårdagens lektioner kom ett intresssant ämne upp, vilket var korta förändringar som förändrar hela vardagen.

Med hästen Imre hade ägaren redan samma dag och dagen efter sett förändringar på Imre. Genom att han nu gick lugnare till och från hagen, huvudet och halsen hade han börjat sänka istället för att fortsätta sin gång med sin underhals som han ofta sträckte lite extra på. Förändringarna märktes även under passet, han gjorde mer centrerade halter, började få koll på sin egen kropp, känna av var han hade sig själv och framförallt våga börja slappna av i den. Förändringar kan alltså ske på en natt!

Väl ute hos Hokus kom det ämnet upp igen då hennes ägare också märkt av skillnader på Hokus. Hon behövde inte nu längre “trycka” extra i ena stigbygeln för att sadeln skulle ligga bättre. Utan även Hokus verkade ha blivit mer centrerad och få vilat på saken.

Jag själv har även sett förändingar över natten hos min egna häst. Även han känns nu så mycket mer centrerad i kroppen. Under dagarna vi ridit ut ut har gångarterna och formgivningen varit fantastisk, halterna har gjorts jämt på alla fyra hovar och galoppen har satts mer bakifrån. Även jag har inte behövt trycka ner sadeln åt ena hållet vilket jag kommer ihåg att jag gjorde mer förut samt slänger han inte längre över mig på det ena sittbenet. Förändringar kan ske på en natt!?

Fler som märkt av snabba förändringar hos sina hästar genom Bellas arbete, eller långsiktigare förändringar?

Gårdagen var en lärorik och intressant dag med lektioner och lite annat pyssel!

Startade dagen med en härlig uteritt på min fina Lus! Måste säga att omgivningen och naturen här nere i Småland är så otroligt vacker! Bara på de två dagar jag och Lus ridit ut har det varit helt magiskt, han är lika framåt, pigg och nyfiken som mig på den nya omgivningen. Ridvägarna är toppen, många fina galoppbackar. Önskar vi hade det så här fint hemma i mellan Sverige! 🙂

Dagen fortsatte med ett andra återbesök hos den fina hingsten Imre. Intressant att få vara med från start med Imre för att kunna se på fortsatt arbete hur det går och vad som sker. Dagens lektion blev fortsatt arbete med den andra hjärnhalvan. Börjdes även smått öka på kraven genom att byta gångart och testa nya saker. Bellas plan som hon hade från början fick ändras om under passet då Imre krävde andra uppgifter, vilket jag tycker var bra att se att man faktiskt inte alltid ska ha en fast plan utan se hur hästen är för dagen. Men dagens lektion med Imre var intressant och gick väldigt bra tycker jag. Väääldigt stora förändringar mot gårdagen, märktes att han börjat förstå och hela hans kroppshållning och koncentrationsförmåga hade förbättrats drastiskt.

Efter Imre begav vi oss till stoet Hokus! Där blev det en start från paddocken från marken för att sedan fortsätta på deras lastträning. Hokus var en känslig men väldigt uppmärksam dam som lydde snällt men kanske ibland inte uttryckte sig allt för väl?
Var kul att äntligen får vara med på en lastningslektion. Även om det var deras andra lastningslektion tycker jag det fanns mycket för mig att “hämta”, se och få lite aha-upplevelser om. Lastningen gick så fint till, lungt, sansat och många pauser med förståelse slickningar av Hokus. Som jag förstod det var Hokus problem att hon kastade/la sig mot väggarna och inte stod inne i ramen. Vilket märktes tydligt då hon gärna ville luta sig antingen mot Bella eller inte riktigt stå balanserat på alla fyra hovarna. Men duktiga Bella och duktiga Hokus fixade det galant, tycker deras arbetspass gick väldigt fint till.

Mycket information att ta in igår men lärorikt och intressant. Idag blir det uppföljning med både Imre och Hokus, spännande! 🙂

Bildtext: Uppe på hästryggen på äventyr i det natursköna Småland (16 April 2012)

Bildtext: Hingsten Imre (17 April 2012)

Bildtext: Bella och Hokus under lastningsarbete (17 April 2012)

Förstår Bella nu när hon pratar om att bloggandet inte hinns med då jag själv som “bara” praktikant också känner att tiden rinner iväg.

Hur som helst tänkte jag berätta lite om veckan som gått, veckan har för övrigt gått jättejätte fort och nu är det tyvärr bara en vecka kvar!

Dagarna innan tog jag tag i lastträning hemma i Eskilstuna vilket gick klockrent. Så på måndag morgon var det bara att lassa in alla prylar som kanske var till lite överdrivt mycket… men så är det när man ska packa till sig själv och sin häst för två veckor! Därefter lasta in hästen och påbörja den fem timmar långa färden mot Jönköping!

Väl framme hos Bella blev både jag och Lusifer väl mottagna, ihopsläppet gick jätte bra och jag själv trivs i den lugna miljön på gården.

Under Måndagen åkte vi iväg på ett kundbeslök för massage på en liten spänd ponny. Väldigt intressant att se vilken helhetsinsyn Bella har kring massagen, hästen fick en topp till tå genomgång med både koll på lite utrustning och spänningar m.m.

Utefter måndagen har dagarna rullat på med lektioner både i Jönköpingstrakten och borta i Linköping. Har hittils varit mest ridlektioner och enstaka markträningslektioner. Intressant att se! Trevliga ekpiage och nyttigt att se hur man även anpassar sin lärarpedogik efter de olika ekipagen behov.

Kommer upp lite bilder från veckan! 🙂

En helt vanlig dag på jobbet! Unga hingsten Imre, en arab-korsning, gav mig en härlig utmaning med att lätta på bogar, flytta fötter, bära sig centrerat med en trevlig överlinje. Fortsättning följer de nästkommande dagarna 🙂

En stor ursäkt igen till er alla att bloggen kommer i skymundan, men jag får helt enkelt skaffa mig någon anställd som bloggar åt mig (!?) då tiden inte räcker till riktigt alla gånger..
Bildtext: Fina Imre och lilla jag, under första dagens analys (16 april 2012)