Naturligtvisabellas blogg

Kom till nya bloggen genom att KLICKA HÄR

Efter några intensiva träningsdagar i Nässjö står äntligen Cordiana säkert i transporten igen utan att luta sig mot ena väggen och galoppera på den andra.

Hoppryttaren Lovisa och hennes mor kontaktade mig så snart jag vart tillbaka från Danmark i Sverige igen. De var i desperat behov av hjälp då deras tävlingshäst en dag fått panik i transporten och de inte längre vågade köra henne.

Det enda de sett var att ena transportskyddet bak var lite trasigt, men förutom det vet de inte vad som har hänt. Dessutom har de kamera i transporten och ingenting konstigt hade de sett heller.

När de lastade på henne gången efter och de skulle lämna henne själv i transporten fick hon ett spel och galopperade lutandes mot väggen, paralyserad och panikslagen på samma gång. Efter upprepade försök med samma utgång ringde de efter hjälp.

Vi har tränat Cordianas mentala styrka och kroppskontroll och det har varit minst sagt dramatiskt, känslosamt och förvirrande, samtidigt som det verkligen var nödvändigt eftersom allting satte sig fysiskt i hennes kropp.

Efter flera träningsdagar utanför, vid och i transporten löser hon nu det som hon visar som balanssvårigheter galant på egen hand. Det har krävt stor precision och lång tid, men nu kan de äntligen åka säkert och senast hade hon inte ens försökt luta sig mot väggen.

Javisst! Jag befinner mig i Danmark hos Bent Branderup och här är jag som “working student” – dvs. praktikant 🙂 Här har jag tre lektioner i veckan med min Compadre. Vi har varit här sedan början av januari och kommer fara tillbaka hem till till Sverige, Växjö, i början av april.

Den här fantastiska möjlighet ger mig vidareutbildning inom den akademiska ridkonsten och vi kämpar på så mycket vi kan, i kropp och själ – nöd och lust 😉

På måndag välkomnar jag Alvin (och hans häst Pensacola) från Sveriges Ridgymnasium Kungsbacka som kommer göra sin praktik hos mig på Naturligtvisabella v. 45 och 46.

Trevlig helg på er alla!!

Bildtext: Alvin med fd. tävlingsponnyn

From. 1 november 2014 utgår jag från Växjö, närmare bestämt Grimslöv. Jag reser fortfarande landet runt, bara att jag och hästen flyttar på oss en bit nedåt i landet!

Internetcoaching är det perfekta alternativet för långväga kunder, samt att möjligheten för boende med övernattning finns att tillgå för både dig och din häst vid träning hos mig. Välkomna 🙂

Sedan far jag och Compadre till Danmark januari, februari och mars 2015 så då finns inte mina tjänster att tillgå alls. Planen är “Working student” hos Bent Branderup.

Det värsta med mitt jobb är att jag ofta får “städa upp” det andra har grisat ned. Den stackars fina, älskade lilla häst i Ljungby var precis en sådan pålle. Hon har nu väldigt kära ägare, men vad livet dessförinnan har gjort mot henne vill vi nog inte ens veta.

Lastningen gick i som i vanlig ordning, bearbetning av gammalt groll, koordination av kroppsdelar men väldigt unikt för den här hästen var att jag fick en känsla av att hon “inte ville veta av sin kropp”, som om hon inte hade någon energi eller kontakt mellan kropp och knopp. När kroppen inte ville, ville hon mentalt och kroppsdelarna i sig var knappast överens.

Jag tackar mitt eget arbetssätt när överraskningar som då sker. Allt har släppt och hästen är positiv, lugn och trygg med transporten, mig bakom, framför, vid sidan, det har skramlat och haft sig i transporten när hon inte riktigt fått ordning på sina ben så det känns ofattbart enkelt när hon som värsta mönstereleven inte reagerar någonting på allt bakom, men det är bara att tacka och ta emot tänker jag 🙂 (Dock alltid beredd på att saker kan bubbla upp till ytan, speciellt när det gäller en häst som det här, som inte riktigt är synkad mellan kropp och själ.

När jag ber, bara för att det ska vara enklare för hästen, ägaren att stå framför henne inne i transporten, breddar mellanväggen till trekvarts och ställer mig bakom för att visa hur allt är klart för den definitiva stängningen, men att det tar vi nästa gång, så smäller bomben.

Denna underbart söta lilla häst har någonting väldigt viktigt hon vill berätta om och situationen med en bakom och en framför gör henne lite osäker så hon tar ett kliv bakåt. När jag, precis som jag gjort innan och hon varit helt bekväm med, petar in henne med min förlängda arm precis under svansroten lyssnar hon duktigt och går in steget. För att sedan gå emot igen, och igen och tillslut är hon snabbare än någon hinner uppfatta utanför och hela hästen förvandlas till en introvert traumatiserad häst.

När jag börjar bena ut allt och känner igenom hur situationen faktiskt blev talar hästen på sitt tydligaste vis hitintills. Från att ha varit lite “dåligt självförtroende-negativ” till att helt sätta sig på tvären och tala om att “DET HÄR ÄR PRECIS VARFÖR JAG HATAR MÄNNISKOR!!”

Hästen har blivit vinschad in i transporten och detta är någonting som är så lätt att avgöra eftersom om jag efterliknar situationen agerar hästen efter exakt invant beteendemönster. I detta fall vet vi dessutom att hästen verkligen har blivit invinschad och dessutom blev nuvarande ägare tipsade av andra att göra det, vilket de tack och lov hade sunt förnuft att inte vilja göra.

VARFÖR!? OCH HUR!?! ..kan människor vara så fruktansvärt opedagogiska och rent ut sagt galna att tipsa andra om att vinscha en häst in i en transport. Okunskap visst, men på fullaste allvar. Hur hade du mått om någon band fast dig, alt. satte på dig en tvångströja och sedan tvingade dig till någonting mot din vilja, kanske till och med någonting som var det värsta du visste. Hur hade du verkligen känt undertiden? ..och för att inte tala om efter!

Den här hästen får vi arbeta fler dagar med just pga. att allt “kom ifatt” bara av att en person stod framför henne samtidigt som en annan skulle hjälpa henne kliva in med sista bakbenet. Det utlöste fruktansvärda minnen från en eller flera händelser från det förflutna, som skadat hela denna hästs själ för resten av hennes liv.

Nästa gång är det djup bearbetning av detta och alla tummar och tår, förmedling av styrke-energier välkomnas till denna lilla underbart fina häst som är värd all kärlek och omtanke i världen. Jag är bara så glad över att hon kommit till rätt ägare!!

Intressanta frågor och funderingar stöter jag ofta på när jag diskuterar saker med mina elever, men den här gången fick jag en riktig anledning att författa ned min filosofi om den specifika problemlösning som jag själv kommit fram till. Självklart använder sig många andra av liknande vis, men specifikt för min träning vad gäller problemlösningen är just mina tankar kring det 🙂

För mig handlar allt om att träna oss själva och våra hästar till bättre självkänsla och självförtroende genom mentalt och fysiskt stimulerande övningar och mina grundövningar som är lösningen på alla problem jag löst genom åren är att genom speciellt utformade fotförflyttningar lösgöra hästens kropp och knopp.

Så, för att starta i rätt ände börjar jag med att klargöra skillnaden mellan min “basträning” och fortsatt träning med hästar. För min filosofi vad gäller träning av häst oavsett disciplin är med tankarna i Akademisk Ridkonst eftersom jag själv tränar detta eftersom den träningen rättar sig helt efter hästens fysiska lagar.

Jag vill härmed klargöra att jag inte är någon tränare inom AR, för det ska enligt läran vara en så kallad Riddare. Jag tränar AR och brinner för det jag än så länge lärt mig och vill självklart dela så mycket av den träningen jag själv behärskar till mina egna elever.

Men om vi går tillbaka till ämnet i den här inlägget så handlar det om att jag vill klargöra varför jag använder mig av bland annat sidvärtesförflyttningar i min grundträning av hästar istället för rena skolor.

Jag anser att skolorna är den bästa träning för att bygga upp en häst, förutsatt att den är “traumafri” och med det menar jag att det finns en god relation till grundläggande hjälpgivning.

Under min träningsstund ägnar jag mig åt så kallad sidvärtesträning. Det går till så att jag står i mitten av en volt och hästen förflyttar sig som en klockvisare åt höger eller vänster. Det handlar om att hästen ska lära sig att lösgöras, koordinera sig och kliva in till balanspunkten med sina bakben.

När jag gör övningen ska hästen forma sig runt inner skänkel och inner indirekt tygel och när den gör detta på ett riktigt vis kliven den lösgörande i kors med inner framben framför ytterframben och in till balanspunkten med inner bakben. Ytter framben kliver i princip bara på stället rakt under hästen. Ytter bakben är det ben som blir lite över och tränas i vidare övningar med mer precision som kommer efter att “öppna-klockan” som jag än så länge valt att kalla den här träningsövningen eftersom den huvudsakliga hjälpen är innerskänkel och yttertygel (handen som håller i linan agerar som yttertygel!)

Så svaret på: “Varför använder du dig av sidvärtesrörelser i din träning istället för skolorna?” är alltså att det är en kombination av lösgörande, enklare övning av öppna och även sluta, samt förvänd sluta, eftersom det går att vidareutveckla även till det.

Några funderingar på detta? 🙂

En intressant sak nådde mig häromdagen när jag för ovanlighetens skull satt och talade med min mor om ridning och i detta fallet om alla (i princip) som rider, eller har ridit, för mig. Det jag berättade om var att det problemet som jag alltid upplever finns inlärt hos ryttare är “en stilla hand” som ska ha ett stöd av tygeln till hästens mun och det är inte bara någonting som är ett problem från början utan är väldigt svårt att träna bort och om man kommer ifrån det blir det ofta ett återkommande problem någon eller flera gånger i framtiden.

Varför jag inte talar med min mor speciellt mycket om ridning är eftersom jag vet att hon är utbildad och lärd efter den engelska ridläran. Dessutom var hennes tid i ridvärlden innan jag ens var född, allstå snart närmare trettio år sedan, och hennes esse när hon själv var en ung flicka vars far köpte hästar till henne som hon tävlade m.m.

Det intressanta som skedde när jag och min mor samtalade denna gång var att det visade sig att hon hade en väldigt lik syn på hur en “korrekt ridhand” ska vara, vilket jag varit helt säker på skulle skilja sig helt från min.

Vad jag har förstått så fostras alla inom den “klassiska engelska” ridstilen att ha en stilla, fin, lugn och trygg hand.. och nu blir istället min fråga riktad ut till hästvärlden:

Hur ligger det egentligen till? Vad har ni lärt er?

Vad min mor lärt sig var att ALDRIG ha en still hand och speciellt inte då hästen sökte ett stöd – det vore en dödssynd! Den enda gången man blev mer still var då hästen var väldigt lätt och självbärig, men även då fanns det ju smådetaljer att känna in och reglera. “INTRESSANT!” kände jag direkt och när jag förklarade hur jag hellre “rycker” en tung häst i munnen än håller emot höll hon direkt med. “Rycken” som i takt med att hästen blir bättre förfinas till mer eller mindre vibrationer får hästen att aldrig falla på sina bogar som annars är väldigt lätt när de genom bakbensaktiviteten vill “ta vägen någonstans” och hur ska de förstå att de inte får luta sig mot oss genom att hänga i bettet/handen om vi inte tar bort dem därifrån?!

Allt vi talade om var vi rörande överens om och jag fick plötsligt hopp om att hästvärldens ridhänder inom den engelska ridningen kanske inte alltid varit så fruktansvärt ohälsosam för hästarna som den tyvärr blivit under den tiden som jag själv lärde mig denna olat och ser hur andra fortfarande lär sig den..

Det finns ingen logik någonstans som säger att en stilla hand är en snäll hand! Det är en tillintetsägande, otydlig och död “hjälp” som jag istället skulle välja att kalla “ohjälp”.

Ingen vill lära någon att “rycka hästen in munnen” men det är helt okej att sitta med flera kilos konstant tryck i vår hand som har detsamma tryck i hästens mun.

Varför jag ens från början började tala med min mor om detta var för att jag hade nämnt en ridelev som sitter på sin unghäst som håller på att ridas in och känner sig “taskig” när hon tar hästen i munnen för att hon lärt sig att en snäll hand är en stilla hand. Tyvärr får det unghästen att söka ett tryck som ger både spänningar i nacke och stelhet och tyngd på bogparti med diverse följdproblem. Det kan kännas taskigt att inte ge hästen ett tryck som den kan följa, för visst kan det kännas enkelt för dem att förstå, men ack så ohälsosamt. När det dessutom ställer till lite problem när man tar bort dem från stödet och ber dem göra allt själv i sin egen balans så är det lätt att gå tillbaka till stödet för att undvika missförstånd. Medan jag tycker att missförstånden tyder på att hästen inte förstår utan bara är en robot som följer tryck utan att tänka, vilket som jag redan sagt leder till fysiska problem OCH dessutom introvert utveckling på deras psyke. Inte undra på att de slår bakut när vi säger, tänk om och tänk själv. Jag säger som en text jag läst, som så väl beskriver sund problemlösning “Tänk fel om du vill, men tänk själv!”

Ett till talande exempel på samma problem men där det istället gått för långt är en häst som är i tioårs åldern, mycket riden och tävlad i de högsta klasserna i hoppning. Denna häst har alla de symptom som jag nämnde skulle utvecklas på den oförstörda unghästen, otroligt spänd nacke tillsammans med ett stumt bogparti.

Båda ägarna till dessa hästar är otroligt duktiga och ambitiösa nuvarande och tidigare tävlingsryttare inom hoppning och dressyr och hårt präglade på “ridning med stöd”.. och med risk för att göra mig osams med diverse personer påminner jag er alla om det inlägg som jag tidigare skrivit “Skyll på tränaren” då jag än en gång menar på att detta problem inte hade varit så omfattande om vi krävs en höjning på kunskapsnivån bland våra tränare! Höj kraven! Höj ditt egenvärde! Skyll aldrig på hästen och skyll heller aldrig på dig själv! Ingen mår bra av att bli skylld på men i tränarnas läge är det vår SKYLDIGHET att ta vårt ansvar över vad vi lär ut.

Jag säger inte att jag är perfekt på något vis men jag gör verkligen mitt bästa i att vara öppensinnad och kunskapssökande i ergonomisk träning av häst och människa. Jag har inte mycket till utbildning, men det jag valde var att bli diplomerad hästmassör eftersom det ger kunskap inom hästen anatomi osv.

En VÄRDIG tränare inser sin SKYLDIGHET i att ta ANSVAR för vad för KUNSKAP man lär ut!

Hur behåller du din värdighet?

Gör din själv och din häst en stor tjänst och kolla upp er hos naprapat och equiterapeut!

Compadre behandlade jag ett par gånger när jag fick honom 2010. Sedan såg han låghalt ut i somras, men när jag kollade upp honom var det bara en ytlig muskelspänning över väster ländrygg samt en spänning i högerhals /bog som blivit en följd av ländryggen.

Jag gick på behandling för allt för många år sedan innan jag gick igen i november. Då hade jag vridet backen, låsta kotor i ländryggen samt diverse snedvridningar.

Idag var jag på återbesök och det vi kunde fastställa var att jag hade småsaker att rätta till i skulderbladsområdet, men det största var även denna gång bäckenet. Ändå var det mycket mindre än i november.

Senast igår satt jag och kämpade på min lilla fux för att jag inte kommer med på mitt höger sittben , vilket, med facit i hand, inte var så konstigt.

Hemläxan, som vi misstänker är huvudorsaken, är att sluta mocka från samma håll, dvs. åt vänster.

Än en gång bekräftas detta ständiga problem alla hästar har i höger varv, både från marken och uppsuttet – inte så märkligt eftersom de flesta gör precis som jag och mockar ensidigt åt vänster m.m.

När jag efter behandlingen traskade hemåt kände jag hur fantastiskt frigjort jag rörde mig och utan att ena behöva tänka gick vänster “bakben” framåt av sig själv med lätthet, samtidigt som jag kunde lägga tyngden över höger “framben”.

Så spännande det ska bli att sitta upp på C i eftermiddag!

Materialet vi använder oss av när vi ska skapa någonting behöver vara av god grund.
Tekniken som ska forma vår skapelse behöver vara väl genomtänkt.
Händerna som skall forma materialet med hjälp av tekniken kräver sin kvalitet.

Med ett trubbigt verktyg blir resultatet av det man tänkt skapa sällan bra.
Om materialet är av mindre bra hållbarhet spelar det ingen roll hur väl vi gör.
Är tekniken man använder sig av bristfällig spelar det ingen roll hur fint materialet eller hur goda händer som försöker skapa någonting utav det.

Ingenting är fast. Allt är föränderligt. Vi lever, våra hästar lever, vi har ett psyke, de har ett psyke, var sin kropp och var sin själ, vardagsform, yttre påverkande omständigheter. Allt måste klaffa för perfektion. Så vem söker det? Perfektion?

Jag är uppfostrad i en bristfällig värld där hantverk varit likt ett maskineri. Hästar med goda förutsättningar men under dåliga omständigheter och bristfällig kunskap.

I min nya värld, som egentligen är den äldsta av världar, värdiga världar, är vi där vi gör mest nytta och är minst i vägen.

Sök i dig själv och finn din häst!

Det finns en träningsmetod som fungerar på alla ekipage och den är ännu olika. Den kallas god teoretisk och praktisk kunskap om fysisk och psykisk hälsa för häst och människa var för sig och tillsammans.

En komplex relation mellan två helt åtskilda arter. Människan kan i samarbeta med sin välutvecklade hjärna och djupt rotade magkänsla möta hästens oskuldsfulla själ vars hjärta är full av kärlekens energier.

Naturligtvisabella