Naturligtvisabellas blogg

Text kommer inom kort..

Den här gången lastade Lena Sanne helt själv. De var riktigt samspelta och tro att de var imponerade av sig själva efter, hehe. Jag fick ett varmt mail från Lena där hon kom på att hon faktiskt hade lastat helt på egen hand, med bara mig som guide.

Senare fick jag även reda på att hon åkt iväg på träning med henne, själv, och klarade även hemlastningen och hemfärden galant – woho!

Bra bra jobbat!

Ikväll fick jag ett samtal från Susanne som jag tränade i tisdags och onsdags förra veckan på sin häst Harry. Hon ville bestämma en ny tid för en lektion för att fortsätta träna för mig regelbundet – trevligt.

Det känns alltid glatt med nöjda kunder och bland finns det folk som delar med sig av lite extra varma ord. Susanne berättade att det hade gått “så hiimla bra” när hon hade ridit sedan lektionen för mig och att det kändes som om hon hade fått en helt annat häst med så enkla medel.

Liknande respons fick jag från Sannes ägare, Lena, som jag till och med med egna ögon fick se “har fått en helt annat häst”. En trygg, glad, positiv och arbetsvillig häst som till och med har börjat visa lite attityd, vilket hon inte gjort innan då hon mest önskat att vara till lags med en lite ängslig blick.

Nu var det en häst som ville vara till lags men samtidigt visade sina känslor på ett trevligt, ärligt och säkert sätt.

Lena är verkligen en person som jag nästan har undrat vad hon ska ha mig till, ändå vet jag ju att vi alla har att lära av varandra! Men hon är så många år äldre än mig och med så mycket värdefull erfarenhet och god hästhantering, det har känts som att jag agerar som en enkel coach.

När Lena menade på att jag visat henne alla medel, hur hon ska gå till väga och utifrån det har hon kunnat arbeta vidare med Sanne, då kände jag otrolig tacksamhet. Vi har diskuterat saker fram och tillbaka och självklart känner jag att jag har gjort nytta, men det vet vi ju alla hur det är lätt att inte se sig själv lika väl som vi ser andra.

Tack kära ni! Jag tar ödmjukt emot alla vänliga ord, det värmer speciellt gott såhär i det grå och regniga vädret.

Lite gör så mycket, glöm inte det! Ta hand om varandra, lev och lär. Var ärliga men var det ödmjukt, var mot andra som ni vill att andra ska vara mot er.

Till alla mina gamla, nuvarande och blivande kunder:
Ni har alltid rätt, det är upp till er vad jag gör och hur jag tänker. Min uppgift är inte att ni ska lyssna på vad jag tycker och göra därefter. Min uppgift är att jag ska lyssna på vad ni tycker och göra därefter – och krydda lite extra såklart, hehe!

Jag säger bara WOW!!!

Tekniken som vi bestämde oss för att testa på Sanne med start för en vecka sedan har verkligen givit resultat som vi aldrig hade vågat drömma om.

Från att Sanne har varit omöjlig att ta av täcken (och även på, men inte lika illa) då hon varit livrädd för både mjuka täcken när de kommer över länden/korsryggen och vi ska inte ens tala om prassliga täcken som regntäcken. Till det att hon idag står lös, med enbart hängande lina framför sig medan Lena tar på och av till och med prassliga täcken.

Kolla in videon nedan och se hur bra det går. Ioförsig säger Lena att Sanne reagerar mer än hon brukar göra när vi spelade in, men jag som inte sett annat än en skräckslagen häst som riktigt kniper in rumpan under sig tycker det är en stor förvanling på bara några dagar!

<!–
WriteFlash('’);
//–>
Uppd. Just det ja, glömde att nämna att Lena lastade på och av Sanne helt på egen hand idag. Ni kan tro att båda två såg lagom nöjda ut. Toppendag!

Bildtext: Två stolta flickor efter en riktigt snygg lastning (18 nov 2009)

Nu är det dags att komma på någonting riktigt kreativt för att kunna utveckla Sanne. Vi har kommit en bra bit på vägen men så fort det handlar om någonting som Sanne anser vara livsfarligt så fixar hon det inte..

Det blir kortslutning i hjärnkontoret och hon blir opålitlig av sin rädsla.

Jag och Sannes ägare har diskuterat, vridit och vänt på saker men utan den där “WOW vad det lossnar”-känsla. Men idag tror jag att vi kom någonting bra på spåren. Min tanke är tricktraining!

Vi har börjar lite smått med att Sanne ska uppmärksamma saker och sedan får hon beröm, just i det här fallet använder vi lite gott att äta på som beröm, men det är någonting som är väldigt olika från fall till fall. Vissa hästar blir tiggiga och andra svarar kanonbra på detta.

Jag tyckte det kändes riktigt positivt med detta arbetssätt och det ska bli spännande och se hur det har gått för Lena och Sanne när jag kommer tillbaka nästa vecka så, fortsättning följer..

Utanför Nässjö/Vetlanda finns det ett ambitiöst ekipage som önskade utveckla sig, dit åkte jag!

Två dagar i rad arbetade vi med kommunikation från hästryggen, självklart från marken först men sedan i ridningen. OCH vilken förvandling, wow!

Mer text kommer inom kort..

Bildtext: Harry och hans ägare pustar ut efter ett arbetspass (10 nov 2009)

Idag blev vår nya stuntman/kvinna som varken har händer, fötter eller huvud född. Inte heller har försöksdockan ett namn..

Än så länge har det funnits förslag som: Halm-Maja, Klabbe, Gösta eller Beirut

Vad tycker du? (Kommentera gärna!)

Loppan gillade “henom” men blev lite förundrad när kroppen föll både fram, bak och hängde helt på sidan. Behöver fixa med stabiliteten så det blir riktigt säkert.

Bildtext: Loppan-försökskaninen och “dockan” (9 nov 2009)

Dessa dagar har jag ridit Tella bettlöst. Det var länge sedan jag red bettlöst på Loppan så det tog jag alltså tag i. Jag hoppade Loppan med bett häromdagen och det gick helt OK, eller sådär. Efteråt kom jag ju på att jag faktiskt aldrig hoppat henne med bett, utan bara med bettlöst.

När jag testade att hoppa Loppan bettlöst så var hon helt underbar – vilken grej 🙂

..och Tella också, inte i hoppning än så länge men i ridningen i allmänhet!

Läs om min och Tellas första lilla skogstur genom att klicka här

Tanken med dagens arbete var lastträning och det var precis vad vi pysslade med. Men det huvudsakliga temat som vi arbetade med under lastningen var just “sanningen”. Ja, jag vet det låter ju helt flummigt men det var precis som jag sade till Sannes ägare, att jag inte vet vad jag ska kalla det eller riktigt förklara det.

Jag kallar det “sanningen” just för att hästen är sanningen, allt den gör och allt vi gör är sanning. Hanteringen avspelar sig i resultatet och det vi inte gör, dvs. försöker dölja eller undvika kommer fram förr eller senare ändå. Det är viktigt att låta hästen få utlopp för sina känslor, i lagom mängd såklart. Det var alltså det här som vi övade på idag med Sanne och hennes ägare.

Vi testade även att placera in Sanne i en liten fålla där veterinären skall se om hon är dräktig. Detta var någonting som Sannes ägare trodde skulle vara omöjlig eller åtminstone problematiskt. Men efter vårt arbete vid transporten gick Sanne och hennes ägare in där lätt som en plätt.

Jag ska även tillägga att jag inte höll i Sanne en enda gång på hela dagens arbetspass – och det är verkligen ett stort bevis på att de skötte sig fint. Jag brukar nämligen ha litet “kontrollbehov” och vilja visa och göra så mycket själv, hehe!